Med all rätt har den gångna veckan varit Eskilstuna Uniteds.
Sedan laget för nio dagar sedan tog klivet upp i Allsvenskan har hurraropen bara ökat i styrka.
Under den gångna helgen blev det ett slags crescendo på festligheterna.
Först hyllades laget på lördagens sörmlandsgala på Statt.
Sedan väntade klang och jubel i samband med säsongens sista match på Tunavallen och som pricken över i fick succétjejerna ta emot folkets jubel i halvtid i Guifs match Rimbo.
Och faktum är att United fick högre ovationer än Guif den här gången.
Vilket jag tror Guifkillarna har överseende med. Det är inte var dag vi får gratulera allsvenska fotbollsspelare i Eskilstuna och Tholin och kompani fick för ett par minuter maka på sig under pausvilan.
När skicklige speakern Micke Wallin ropade in United i en nedsläckt hall där blå strålkastare gav sköna effekter fick jag snudd på gåshud.
Det var riktigt maffigt att se tjejerna dansa in ... ja, många dansade faktiskt in till tonerna av "stand up" och lättast på fötterna såg lagets längsta spelare, mittbackarna Vaila Barsley och Louise Quinn, ut att vara.
Att alla njöt i fulla drag syntes lång väg och jag tror sällan jag sett så många breda leenden på en gång.
Säsongen 2013 har varit en lång saga och jag hoppas alla i truppen fortsatte att njuta i går kväll då det hölls någon slags avskedsfest innan tjejerna för en period splittras.
De brittiska stjärnorna får nu åka hem och njuta en stund.
Men snart är de tillbaka för att slita.
Det vankas snabbare än man tror barmarksträning och jag lovar att det kommer att bli en svettig vinter för våra allsvenska tjejer i väntan på premiären i vår.
952 åskådare kom till Tunavallen i går.
Grymt bra siffra, med tanke på att det snudd på var minusgrader och matchens betydelse var noll och intet.
Ja, United kunde och tog också chansen att bli seriesegrare tack vare 4–1 på Älta.
Men det har inte så stor betydelse eftersom både ettan och tvåan gick upp.
Såg först Uniteds trevliga avslutning för att sedan gå till Sporthallen för att se Guif pulvrisera lilla Rimbo.
Så blev det inte.
Team Tollbring sprattlade som desperata fiskar på land och skakade Guif ända in i sista sekunden.
Att det blev hemmaseger ska nog alla i Guif vara mycket tacksamma för.
Rimbo är ett lustigt lag.
Jag har aldrig varit med om att det skjutits så många underarmsskott under en och samma match och hade inte målvakten Arton Rafn Edvardsson och försvaret till slut förstått att det var golvet som skulle täckas vet jag inte hur det hade gått.
Det blev till slut seger och så mycket mer behöver inte sägas om matchen.
Däremot var det trist när mittnian Haukur Andrésson sjönk ihop i svåra smärtar.
Det såg riktigt otäckt ut från läktaren när knät liksom vek sig och jag anar det värsta.
Men hoppas på det bästa.
Tycker Haukur haft nog med skadeelände under sin karriär.
Till sist: Zlatan har slagit till igen och det klackmål han gjorde i helgen var snudd på lika häftigt som den cykelspark han skickade in mot England.
Tror inte vi behöver vara oroliga för VM-kvalfortsättningen oavsett motstånd om Ibrahimovics form håller i sig.