Bli mästare i kavaj.
Säkert har du hört uttrycket många gånger.
Att man säkrar en serieseger tack vare att andra resultat går ens väg.
Natten till torsdagen hände något liknande.
Fast nu handlade det mer om att Sverige undvek totalfiasko i kavaj.
Efter tre kryss, torftigt lir och ett anfallsspel uddlösare än en avbruten blyertspenna hade det svenska landslaget inget val.
Det var bara att bänka sig i tv-sofforna och hålla tummarna.
En efter en försvann livlinorna men den på förhand bästa höll – om än med ett nödrop.
Nu hoppas jag Pia Sundhage och kompani tackar Brasilien ordentligt för hjälpen.
För utan dem hade de blågula varit på hemväg nu.
I stället väntar åttondelsfinal och fiaskostämpeln är undanplockad. Åtminstone tills vidare.
Sverige åkte till Kanada för att vinna VM-medalj.
Chansen finns fortfarande, men man måste vara oerhört optimistiskt för att tro att det ska gå vägen.
Nu väntar Tyskland på lördag och inget, absolut inget talar för svensk seger och avancemang.
Kanske är det just det som kan bli vår räddning.
Ingen tror på de svenska tjejerna och tyskorna som garanterat fått se de blågulas insatser i VM på video lär inte drabbas av skrämselhicka.
Snarare tror jag Anja Mittag och de andra skrockar nöjt över vilket enkelt motstånd som väntar i första slutspelsmatchen.
Och ser man på vad lagen presterat hittills ska väl Tyskland vinna med 5–0 eller så ...
Jag hoppas på tysk underskattning.
Då kan det faktiskt gå vägen.
Sverige har som nämnts presterat oerhört lite än så länge.
Det defensiva spelet har känts minst sagt svajigt.
Passningsspelet har dessutom stundtals varit närmast pinsamt. I matchen mot Australien natten till onsdagen vet jag inte hur många bollar som skickades till inkast.
Det var kort och gott uselt och väldigt okoncentrerat överlag.
Vi har några fixstjärnor i landslaget.
De största, Lotta Schelin och Caroline Seger, har så här långt inte alls varit några ledarfigurer.
Tycker snarare de gömt sig och ska skuggan av en chans finnas på lördag måste dessa två börja prestera.
Schelin är tänkt att bära landslaget och nu är det dags att börja göra det.
Visserligen har hon fått otacksamma bollar att jobba med, men det är inte hela sanningen till att hon varit lika osynlig som avbytarna som inte spelat alls.
Jag tycker Lotta verkar obekväm i hela sin situation.
Hon är ovän med bollen och löpningarna är helt otajmade. Kort och gott: självförtroendet lyser med sin frånvaro.
Nu måste hon hitta tillbaka och visa tyskorna att hon är det hot hon normalt är för alla motståndarlag.
Lördag kväll smäller det.
Ska bli spännande att se om Uniteds Malin Diaz får några minuter på plan då.
Så här långt har det nämligen saknats någon som vågat hålla i bollen på mitten.
Jag säger inte att hon ska starta. Däremot kan hon bli en joker – om Sverige är med i matchen med låt säga 20-25 minuter kvar.