Jag har inte blivit diagnosticerad men är ganska säker på att jag insjuknade i tioårsåldern och har den svåraste varianten. Jag insöp tidigt allt av äventyrlig och humoristisk karaktär som erbjöds via de i förstone två kanaler som stod till buds. Trots att jag kraftigt överdoserade mitt tv-tittande i unga år har jag inte tröttnat. Tvärtom, jag sitter bergfast i televisionsträsket. I ungdomsåren kom actionfilmer och sport med på menyn och något senare även udda dokumentärer och personporträtt. När så den globala kanalexplosionen kreverade och dygnet runt-sändningar blev ett faktum försvann hoppet om bot.
Fastna framför tv:n-syndromet påverkar sömnen menligt men nej, ögonen blir inte fyrkantiga. Det skulle jag ha noterat.