Jag har under senare tid ofta flugit upp till Norrbotten för att vara med min pappa som drabbats av stroke. Han är halvsidesförlamad och bor på ett hem med underbar personal. Men som på så många äldreboenden i dag hinner inte personalen ta ut de boende i friska luften. Och pappa vill så gärna rullas ut. När jag kommer till honom blir det ett välkommet avbrott i tillvaron att gå ut.
Även om han inte kan uttrycka sig så tydligt längre så märker jag hur han betraktar bilarna som åker förbi honom. Hur nyfiket han tittar på en kommunanställd som drar en tung kärra efter sig. Kanske känner pappa för en stund en fläkt från sitt förra liv då kall och klar luft inte var något han reflekterade över? Det var bara en självklarhet.
Många unga går arbetslösa i dag och det slår mig ofta varför de inte kan användas inom äldreomsorgen. En slags praktik några timmar i veckan där uppdraget blir att låta de som sitter isolerade inomhus få ny luft i lungorna.
För pappas del är det slutjagat i skogen efter älg. Jobbet där han förföljde bovar och satte dit trafiksyndare ligger också bakom honom. Det enda han jagar nu är sorgligt nog lite frisk luft.