Den där punkten som ibland beskrivs som ett grönögt monster och som kan skava och värka ibland och ropa ut kravet på hämnd.
Jag har ett favoritcitat från Groucho Marx från filmen "Fyra fula fiskar" (Duck soup) där han spelar en envåldshärskare som så snart en diplomatisk förhandling gått överstyr, reser sig upp och spottar fram: This means war!
Likadant känner jag var gång jag stöter på de här aktiva cellerna i samhället som på fullaste allvar menar att ansvaret aldrig är deras, som svär på allt som är heligt att det är någon annan som svarar för just den lilla detaljen. I regel har de nått så långt i sin egen bottenlösa strävan efter att ge otjänstvilligheten ett ansikte att de aldrig är särskilt intresserade av att ge en vink om vem det skulle kunna vara som rent hypotetiskt skulle kunna vara de rätta personerna att tala med i stället. Och ibland visar det sig att det är just den, som nyss bedyrat så tveklöst, som är den som har hela ansvaret.
Det spelar ingen större roll om det handlar om petitesser som ett byte av ett par trasiga glödlampor, eller om det är fråga om livsavgörande försumligheter som när läkare, som kanske borde jobba med något annat, glömmer bort folk på akuten, eller ger högaktningsfullt fan i att folk får vänta några timmar extra.
Man uppför sig helt enkelt inte på det sättet. Och gör man det likafullt så måste det betyda konsekvenser som känns på riktigt.
I straffskalan borde alltså finnas idéer att just den personen får en chans att verkligen träna på det här med tjänstvillighet, att koppla om de där motstånden i skallen så man blir rehabiliterad och snabbt kommer underfund med glädjen att gå från ord till handling, snabbt byta ord som: Någon borde lösa/göra/skapa, till Jag kan/ska…
Jag skulle själv aldrig drömma om att be någon annan att stämma upp och sjunga en sång, och kanske speciellt inte "We shall overcome". Men jag skulle utan vidare kunna tänka mig att kräva att en del människor - jag tror att ni vet vilka ni är - skulle få i hemläxa att lyssna in er riktigt grundligt på Pugh Rogefeldts "Finns det lite stolthet kvar finns det också hopp om bättring", och så ses vi på andra sidan en riktigt god föresats för resten av livet sedan.