Så även om just du tycker att tidningen just nu är en bedrövlig ursäkt till publikation med alldeles för mycket ovidkommande trams från ovidkommande håll och kanter, och alldeles för lite av verklig substans och värde - tunn och sladdrig, blek i trycket och ängslig i tonfallet - så var förvissad om att vi får vår beskärda del av kritik av våra kära gamla medarbetare.
Du måste inte nödvändigtvis sälla dig till det gänget.
Med risk att göra sig skyldig till en åldersdiskriminering så ska alla som är i åldern 70 och uppåt förmodligen vara fylld med ett visst mått av harm och besvikelse. Det hör nästan till och det skulle kunna vara ett tecken på att vi gör något rätt för de yngre målgrupperna.
De som vi måste försöka imponera på om vi är intresserade av överlevnad.
Det är hos ynglingarna som vi måste vara oumbärliga som sällskap, informatörer och inspiratörer. Och förstås hos alla veteraner som jobbar för att förbli unga i sinnet.
Man kanske inte behöver hemfalla åt den svåraste graden av kaxighet, typ den som fick Expressen att gå ut med en egenreklamkampanj där man bland annat slog fast "Expressen tror på uppmuntran: Heja Aftonbladet". Men jag tror heller inte att vi har alltför många skäl att börja ducka när snåla vindar börjar blåsa.
Så anser du att vi negligerar dig, och dina berömvärda initiativ eller arrangemang, så är jag beredd att dra en lans för din fulla rätt att hävda detta. Men samtidigt anser jag på min kant att du säkert kan plocka fram ett litet mått av överseende med den tidning du håller i din hand just nu, eller om du anser att den webbversion du just nu läser känns lite urvattnad.
Vi befinner oss mitt i ljuvaste sommartid, folk är på ledighet, laddar batterier och fyller på med inspiration och ny glöd att ta sig an nya utmaningar för att tackla både stundande höst och alla nya sköna tider som kommer efter den.