För en del år sedan var exempelvis jeans något som skulle sitta så tajt att folk på fullaste allvar liggande på golvet ålade sig i dem, och så tajta att förlossningsläkare och barnmorskor på lika stort allvar slog larm om att unga flickor var på väg att fördärva sina möjligheter att föda barn utan komplikationer.
Under discoperioden var det utsvängda brallor som gällde och knäppte dem gjorde man strax under revbenen. Det var en väldigt hög linning som gällde.
Ytterligare några år senare var samma byxor något som skulle vara så loosa att man omöjligt kunde hänga en nyckelknippa i en hälla. I alla fall inte om nyckelknippan var så omfångsrik att den innehöll tre nycklar. Då hasade brallorna ned till en nivå som inte riktigt var lika cool som att ha dem bristfälligt fästade på halva häcken, och givetvis med märket på fillingarna väl synliga
Nu verkar modebranschen ha siktet inställt på brallornas längd igen, och där man förr i tiden hade en oskriven regel att byxorna skulle täcka skorna framtill och ligga i nivå med golv eller marken vid hälen, ska man i dag ha byxor som slutar strax nedanför vaden. En decimeter ovanför anklarna är helt okej.
Hade man kommit i sådana byxor när jag gick i skolan hade man förmodligen fått stryk.
Bara för ordningens skull, liksom, man hade för all del inte så mycket tolerans på den tiden.
Lika svårt är det självklart att förklara för föräldrageneration att det är okej med lite hål här och där på byxorna. Allra helst när det tydligt framgår att hålen inte uppstått som ett resultat av att man jobbat hårt på knäna, och tyvärr slitit sönder materialet, utan att de är medvetet applicerade med största precision och är exakt så stora som de ska vara.
Näst intill omöjligt är det förstås att försöka tippa vad som blir nästa grepp från modebranschen. Fanns det odds på de greppen så är de förmodligen i nivå med att tippa nästa Nobelpristagare i litteratur, eller nytt för i år hur pristagaren kan tänkas reagera på utnämningen.