I december började en länk spridas bland mina i sociala medier. Det var en länk till en kickstarterkampanj, en öppen insamling för att finansiera ett projekt. Det handlade om en tv-serie som heter "Dom jävlarna ska skjutas", och under varje länk följde ofta en lång diskussion. Efter att ha sett länken på åtskilliga Facebook-väggar klickade jag mig nyfiket vidare och fann en trailer, en sammanfattning av handlingen och en redogörelse för vad pengarna skulle gå till.
Då gick jag tillbaka till mina kommentarerna kring projektet och förväntade mig att se mycket positivt eller åtminstone saklig kritik av konceptet. I stället följde oftast poänglösa diskussioner och negativ kritik.
"Dom jävlarna ska skjutas" kretsar kring den 65-åriga advokaten Victoria, spelad av Stina Ekblad. När hon går i pension så har hon inte har uppnått det hon ville med sitt yrke. Hon har försvarat personer hon vet är skyldiga och avskyr rättssystemet hon har jobbat i. Victoria samlar ihop en grupp kvinnor från olika områden och samhällsklasser i ett hemligt sällskap med målet att straffa de skyldiga som inte lagen har dömt eller kan döma.
Trailern inleds med en diskussion mellan två män om en våldtäkt som den ena mannen har begått. I bakgrunden smyger två av kvinnorna från Victorias sällskap, The Wolves, fram mot männen och kidnappar dem. Sedan följer tortyr och uthängning.
Det är just detta många har reagerat på – det brutala våldet och förhärligandet av att ta lagen i egna händer.
Men, tänk dig det här i stället – en pojke ser sina föräldrar mördas framför sina ögon. Mordet lämnar honom ensam och förskräckt och han känner en kallelse att bekämpa brott, ofta genom våldsamma metoder.
Bruce Wayne, eller Batman som han är mer känd, är knappast det enda exemplet på hur en traumatiserande händelse kan ge någon en stark känsla av rättvisepatos. Klassiskt för många hjältar är just att de agerar utanför rättssystemet och utan hjälp från polisen.
Det här kan alltså knappast handla om våldsförhärligandet, som förekommer i många sammanhang. Speciellt i revengefilmer och -serier. Att dom jävlarna ska skjutas, eller inte skjutas – det är inte frågan.
Kanske handlar det snarare om det faktum att serien är svensk, att det automatiskt hamnar lite närmare vår verklighet. Kanske är det för att serien behandlar våldtäkt. Eller beror det helt enkelt på att det är kvinnor i huvudrollerna? Välj och vraka bland teorierna, men en sak är säker – serien kommer att väcka starka känslor och reaktioner.
För drygt en vecka sedan passerade slutdatumet för insamlingen. Målet om 225 000 kronor överträffades med mer än 40 000. Nu ska konceptet arbetas på, historier ska samlas in och en kanal ska nappa på konceptet. Det är långt kvar tills serien hamnar i tv-rutorna men när den gör det, då kan ni förvänta er en riktig debatt.