Hela upplägget andas en smula gisslantagande: En 30 år yngre superfeminist i klorna på själva sinnebilden för elitistisk kulturman.
Men på sistone har den förre ständige sekreteraren profilerat sig som en riktigt folklig hedersknyffel: Skrivit schlagertexter och avslöjat sin böjelse för dragspel.
Hans filosoferande i radio under rubriken "Allvarligt talat" har emellanåt varit en ren lisa för själen.
Efter att ha plöjt "Den sista grisen" känner man sig dock en smula tveksam inför de engdahlska klokskaperna.
Och en sak är säker: Liv Strömqvist kan inte ha läst manuset till "Den sista grisen" när hon tackade ja till reseinviten. Då hade hon knappast hängt på...
Rent praktiskt är Horace Engdahls inlägg i skilsmässobråket med exet, FI-grundaren och litteraturprofessorn Ebba Witt Brattström upplagt som en samling aforismer rikligt pepprad med namndroppande av filosofer, författare, antika gudar, kompositörer och en och annan sufisk mystiker. Här ska inget tvivel råda om att karln är beläst!
Han går ut hårt. Redan i inledningen sätter Horace tonen genom att beskriva skillnaden mellan mäns och kvinnors innersta väsen. Medan en ung man i sitt innersta enbart hyser sig själv – så påstås en ung kvinna bestå av ett – tomrum. Sic!
Sedan fortsätter det med den ena utsagan mer hårresande än den andra mixad med läsefrukter från Adorno, Diderot, Kant, Platon, Schopenhauer och, höll jag sånär som på att skriva, Simone de Beauvoir. Nej, självklart är inte, den enda kvinna jag hittar är en Madame Deffand som enligt wikipedia höll litterära salonger för Voltaire, Montesquieu, Tessin och Fontanelle i 1700-talets Paris.
Ungefär så här kan det låta: "Avsky för lyx är en form av sexualskräck maskerad till socialt samvete. Hos kvinnor uppstår denna disposition ur den korrekta iakttagelsen att det är deras kroppar som är den förnämsta lyxen."
Och: "Den fullbordade penetrationen är evigt ett nederlag för kvinnan och en evig seger för mannen, sedan kan man stapla teorier i himlen."
Eller: "När kvinnor tar till orda i sexdebatten är det ännu i våra dagar för att i något avseende inskränka knullandet."
Den om hur mannens uppvaktande "höjer kvinnans värde medan knullandet sänker det" är också söt och antagligen väl avvägd för att reta gallfeber på exhustrun i synnerhet och andra kvinnor i allmänhet. Liksom när akademiledamoten i aforismens form avslöjar att han, politiskt korrekt som han åtminstone hittills har varit, talar med kluven tunga: "Jag säger: Fint att kompetenta kvinnor äntligen får komma fram till de viktiga posterna. Men jag luras. Vad jag egentligen tänker är att jag skulle vilja se henne naken."
Ridå.
Herr Horace tycks helt enkelt vara så bortom sans och vett förbannad på fru professorn att han, precis som Bibelns gris, inte drar sig för att förödmjuka sig själv. "Ett tvaget svin vältrar sig åter i smutsen" som det står i Petrusbrevet 2:22…
Ja, det hela är så infantilt att man undrar om karln driver med oss – eller om det forna paret gjort upp om bokintäkterna i förväg. Varför skulle de annars komma ut med varsin stridsskift samtidigt? Om så är fallet får vi hoppas att de lägger ner en del av royaltiesarna på parterapi.
EVA AXELSSON