Från Broadway till Duvemåla

Artister: Viktoria Tocca, Laila Adèle, Malena Tuvung, Niklas Asknergård, Joachim Bergström.

Band: Carina E. Nilsson (piano), Conrad Boqvist (gitarr), Fredrik Bergström (trummor), Magnus Eugenson (bas).

Lokomotivet, Eskilstuna

Längd: 2 tim, 35 min inkl. paus

Antal låtar: 25

Bäst: ”Superstar” från ”Jesus Christ Superstar”. Världens bästa rockopera.

Sämst: Inledningsnumret ”Circle of Life”. Kändes inte jättefräscht.

Fråga: Speltiden 90 minuter utlovades innan showen. Vad hände?

Musikalvärlden är en ocean proppad av ersättare, lycksökare och halvrisiga imitatörer. Originalitet är inget som eftersträvas i branschen. I stället ska artisterna vara superproffsiga maskiner som kan stå på en scen kväll efter kväll och pumpa ut känslor till en sensationslysten publik. Leverera. Fem stycken av dessa superproffs stod på scenen i Lokomotivet i fredags kväll.

Missförstå mig inte nu. De sjunger minst lika bra som de största stjärnorna. Men samtidigt är de inte – några av de största stjärnorna. Om ni hajar. De är showvärldens grovarbetare. Vana att jobba hårt. Slita.

Den här showen, som koncept, balanserar farligt nära en avgrund där slitvargarna riskerar att drunkna. Och därnere, i avgrunden, skymtar ett öde som innefattar allt från coversångare på Finlandsbåtar till sjungande servitörer på någon billig turistsylta i utlandet.

Dock ser dessa sångare, med musikalartisten Viktoria Tocca i spetsen, ut att klara sig undan detta med blotta förskräckelsen. För de förmår faktiskt prestera en show som är så välbalanserad och underhållande och välmatad och lyckad att man bara måste gilla det.

Det är fjärde året och sjunde säsongen som dessa artister (några har bytts ut genom åren) turnerar Sverige runt och sjunger ur sig några av musikalvärldens allra största hits. De flesta låtarna känner man igen. Gillar dem rentav. Vissa är favoriter som kan lyssnas på om och om igen. Andra är sönderspelade sedan länge. ”Fame” klarar man sig utan. ”Gabriellas sång” är ny på denna shows repertoar, men känns uttjatad till förbannelse. Ändå går ett mäktigt sus genom publiken innan Viktoria Tocca framför den. Rungande applåder.

Många av de nya numren fungerar förvånansvärt väl. Två låtar från filmen ”The Greatest Showman” låter fantastiska. Den oscarsvinnande ”Shallow” från filmen ”A Star Is Born” låter bättre här än när Lady Gaga och Bradley Cooper kör den. Andrew Lloyd Webber-faktorn är naturligtvis hög med ”Phantom of the Opera” i spetsen. De svenska färgerna försvaras friskt av Björn och Benny. ”Nobody’s Side” från ”Chess” är lysande och när ändå Abba-vibbarna intagit salongen kör gänget den svenska versionen av ”Slipping Through My Fingers” från ”Mamma Mia”.

Avslutningsracet där medryckande nummer ur ”Grease”, ”West Side Story” och en otroligt bra version av Dirty Dancing-låten “(I’ve Had) The Time of My Life” bildar tillsist en lagom grumlig fredagsgrogg som gör att man känner sig helt perfekt efteråt.