Det tjuter när Lukas Örevik gör en kraftig inbromsning för att i nästa stund snabbt vända om och inta en ny position. Det är fredagseftermiddag i Munktellarenan i Eskilstuna och Tuna Tanks genomför en intensiv elhockeyträning. Klubben har sex spelare, den här eftermiddagen är det fem stycken som sitter fastspända i sina specialtillverkade stolar och tampas om bollen.
— Vi försöker få fler spelare till sporten, men det är svårt, säger Lukas mamma Jenny Örevik som är en av de anhöriga som följer träningen från läktarhåll.
Elhockey går ut på att få en innebandyboll i målet som är tre meter brett och 20 centimeter högt. Spelarna har blad längst fram på sina stolar och de kan susa fram i upp till 14 kilometer i timmen på planen. Stundtals smäller det rätt rejält, för precis som i vanlig hockey är viss kontakt tillåten. Spelet bygger mycket på att preja ut och låsa upp motståndarna och på så sätt bana väg för sin bollhållande medspelare.
— Att blocka och hjälpa den som har bollen är svårast. Det roligaste är att åka fram och tillbaka, säger Lukas och visar med några snabba handrörelser hur han gör när han fintar bort sina motspelare.
Lukas är bara elva år, men har redan flera års erfarenhet av sporten i bagaget. Något som syns när han rullar ut på planen. Men det krävdes en del träning innan tekniken satt.
— Det tar ett år, det gjorde det i alla fall för mig.
Att elhockey är Lukas stora passion i livet råder det inget tvivel om och han är snabb med att tacka sin mormor för det.
— Det var mormor som kom hem med en lapp om en prova-på-dag med elhockey i Eskilstuna. Hon tyckte att jag skulle åka och testa.
Lukas nappade och blev biten av sporten på en gång. Han är en vinnarskalle som blir lika glad efter varje gjort mål som besviken när det går emot. Men att spela elhockey betyder mer än sportutövandet för Lukas.
— Det är kul att träffa andra med funktionshinder och få nya kompisar.
Förutom spelarna i Tuna Tanks har Lukas fått kontakt med elhockeyspelare runt om i hela landet. Från hösten till våren åker laget nämligen på cuper runt om i hela landet. Bland annat i Stockholm, Göteborg och Visby. I Danmark och Norge finns det seriespel, men i Sverige är sporten inte tillräckligt stor ännu så matcherna spelas i cupform.
För knappt ett år sedan fick Lukas ta emot pris som årets idrottare med funktionshinder på Flens Idrottsgala. Ett roligt men nervöst ögonblick minns han.
— Det var roligt, men lite pirrigt. Jag gick på toaletten hela tiden på galan och jag blev chockad när jag vann.
Vad minns du mer från galan?
— Att det var god mat och att det var roligt att prata med Patrick Ekwall.
Vad har du för mål med elhockeyn?
— Jag vill bli proffs, säger Lukas med en självklarhet i rösten.