Den välanvända skogsslingan tar sin början med en vacker vy över Hosjön från området Klovsten i Malmköping. Efter bara några minuters promenad har skogen omfamnat oss och höstsolen gör sitt bästa för att nå fram till oss mellan välvuxna tallar och granar.
– Här uppe finns det både räv- och grävlingsgryt och man här även sett lodjur och häger här, säger Mary Rudin som hittar i skogen som om det vore hennes egen bakgård.
Faktum är att det mer eller mindre var som hennes bakgård fram till för sju år sedan. Hon och hennes man köpte skogsområdet 1967.
– Vi skötte skogen på gammaldags vis och såg till att inget skulle köras sönder. Jag kunde bara inte tänka mig att det här skulle kalhuggas, säger hon där vi går bland vågig sidenmossa, dropptaggssvamp och gammelgranslav.
När Mary Rudin fick reda på att länsstyrelsen hade fått medel för att köpa in skogsområden med mål att bevara dessa tvekade hon inte. Hon och Berit Jonsson, som också stod som ägare, sålde skogen 2007 och i helgen invigde landshövdingen Liselott Hagberg Malmköpings nya utvidgade naturreservat.
– Det är underbart! Nu får vi ha kvar all mossa och alla träd och djur som natur- och rekreationsområde för Malmköpingsborna, säger Mary Rudin.
Vi jobbar oss uppåt från den fuktiga nordslänten som vetter mot Hosjön och udden Avunden. Väl uppe på Strömsholmsåsen breder mossan ut sig som ett stort inbjudande täcke. Ett tecken på att vi är en skog med en lång historia att berätta.
– Det tar minst 50-60 år att skapa en sådan här heltäckande miljö och det skulle inte gå om det inte fanns mycket träd. Värdet i det här reservatet är skogen som sådan, det är en miljö som skapar förutsättningar för många arter, säger Rolf Pettersson, pensionerad naturkonsulent.
Mosslandsskapet och den täta orörda skogen skapar en trolsk känsla och det bland de många rödlistade arterna som frodas i reservatet kan man för en stund ana att såväl älvor och troll finns med.
De som går Sörmlandsleden kan ta turen längs Strömsholmsåsen och slå sig ner på en bänk precis framför en tall med så kallad pansar- eller krokodilbark. Ett attribut som endast riktigt ålderstigna tallar är utrustade med.
– Den här tallen är nog runt 300 år, det motsvarar ungefär 20-25 år för en människa. Tallar kan bli 500 år utan problem och jag tror den äldsta är 700 år, säger Rolf Pettersson och visar spår efter den rödlistade talltickan på barken.
I Malmköpings nya naturreservat har tallen alla möjligheter att bli flera sekler äldre.