Rötterna från västkusten hörs fortfarande tydligt hos Jan Andersson. Han lämnade Mölndal för Malmköping 1971 när han som nyexaminerad lärare fick jobb på Malmaskolan. När han anlände till ett regnigt Flen undrade han om det var rätt beslut att lämna trygga Mölndal.
– Det var helt dött i Flen och det var åska och skyfall. Där stod jag med resväska, sovsäck och luftmadrass och undrade var jag i hela friden hade hamnat, säger Jan med ett leende.
Tvivlet försvann dock när bussen rullade in mot Malmköping och regnet avtog.
– Himlen öppnade sig och solen sken ner över Malmköping när jag precis hade passerat Grinda. Det var nästan en religiös känsla och jag tänkte "vad fint det är, här ska jag stanna".
Så blev det. I 42 år undervisade Jan, bland annat svenska, historia och samhällskunskap, på Malmaskolan. Under 40 av dessa åren för klass 7-9, de sista åren var han speciallärare för klass 4-6.
– Det bästa är alla mänskliga möten som jag har haft. Det är det som är fascinerande med yrket. Att skapa en relation, utveckla och vårda den och se eleven växa.
Jan menar att han alltid har varit folkpartist. Det började med hans fars beundran för den forne FP-ledaren Bertil Ohlin som smittade av sig på den yngsta sonen. Det som till slut fick Jan, som då var i 16-årsåldern, att helt skänka sin lojalitet till Folkpartiet var den obelisk av den kända nazistmotståndaren Torgny Segerstedt som står i Vasaparken i Göteborg.
– Jag åkte spårvagn från Mölndal till Göteborg och den stannade alltid i Vasaparken varje dag. Precis utanför stod obelisken med en text som är ett utdrag från en ledare från 1940.
Texten kan som Jan kan rabbla som rinnande vatten än i dag lyder: "De fria fåglarna plöja sin väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sina fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria".
– Texten fastnade hos mig, jag drivs av frihetstanken. Det är just det som är grundtanken i liberalismen.
Jan har sedan 1974 varit engagerad som fritidspolitiker inom kyrkan, men i den kommunala politiken engagerade han sig först 2002 och för fyra år sedan fick han sina första ordinarie nämnduppdrag.
På vilket sätt skulle du vilja se mer frihet i Flens kommun?
– Genom att tillexempel tillåta etablering av andra vårdgivare. Det kan kanske handla om personal som vill ta över och prova att driva eget företag. Det skulle underlätta för vårdtagaren som kan få välja den vårdform som passar just den personen.
Ni vill att lagen om valfrihet (LOV) införs med andra ord?
– Ja, man har inte ens undersökt vad LOV skulle innebära för Flens kommun, det borde man göra. Det finns avarter men det är kvalitetskraven som ska styra, det ska vara långsiktigt.
Jan kan tycka att man i Flens kommun ofta kör på i samma hjulspår istället för att tänka nytt och pröva nya vägar. Skolprojektet lovordar han, men menar att genomförandet kunde ha varit bättre.
– Det är bra att skolan och lärandet lyfts. Mötet med eleverna och lärarens roll måste vara i fokus. Det är dock olyckligt att det gjordes i lite fel ordning. Men mycket hänger ihop med ekonomin.
– Vi vill värna de små skolorna och dess vitalitet och kraft.
Debattklimatet är gott i Flen anser Jan som ser politiska motståndare som Anders Berglöv, Jan-Erik Larsson och Stefan Zunko som förebilder när det gäller deras, i hans ögon, konstruktiva argumentationsteknik.
– Man får en chans att komma till tals här och jag känner att min debattvana har utvecklats.
När Jan inte står i talarstolen hänger han sig gärna åt litteratur och musik. Pär Lagerqvist är favoritförfattaren och klassiska musiken ligger både honom och hans fru Agneta varmt om hjärtat.
– Vi har abonnemang på Berwaldhallen i Stockholm och åker dit några gånger per säsong.
Han tillbringar även gärna tid i trädgården utanför villan i Malmköping. Även fast han enligt egen utsago saknar gröna fingrar.
– Men jag ger inte upp. Jag börjar varje vår och kör på tills ogräset tar över. Målet är att en dag få till en rak morot.
Jan har syskon kvar på västkusten och dit åker han och frun Agneta två-tre gånger om året. Då får Jan chans att njuta av det som Malmköping saknar. Havet.
– På Hönö (en ö i Göteborgs skärgård red. anm) sätter jag mig på klipporna och kan sitta i timmar, då är jag verkligen hemma. Med havet, rymden och friheten.
Besök kan det också bli hos dottern Emma i Los Angeles med barnbarn eller sonen Frans i Reading. De två övriga barnen, Mattias och Johanna, är än så länge kvar i hemlandet.
Se också tv-inslaget Minuten.