– Hej, förlåt, jag hade faktiskt glömt bort att du skulle ringa, jag trodde du var en av Hänt-reportrarna, de är skitjobbiga och hittar bara på saker, säger Juliette Bergkvist när hon ringer upp.
Vissa skulle nog hävda att det råder Robinson-feber i landet.
Av flera tusen sökande återstår i skrivande stund bara sex tävlande och en av de är 29-åriga Juliette Bergkvist från Malmköping.
– Det är väldigt mycket intryck överallt just nu, på gott och ont. Man får försöka tänka på att det är kul, men helt ärligt är det också lite skönt att det snart är över.
Hur menar du?
– Det är ovant att folk ska lägga sig i ens liv. Att de ser mig på tv är en sak, men det är så mycket annat samtidigt, säger hon.
Går det att förbereda sig för det?
– Jag tror inte riktigt det går att förbereda sig på hur det känns att få så mycket kommentarer och skriverier om sig.
Kommentarer, som ofta innehåller hat.
– Absolut. Jag var inne och läste själv de två första veckorna, men ville bara dö efter det. Det känns tråkigt att folk ska bli så provocerade och skriva och skicka saker till mig bara för att jag är en ung tjej som öppnar munnen och kanske säger ifrån ibland.
Exakt vad folk skriver kommer vi aldrig riktigt in på. Men det behövs inte, man förstår ändå.
– Mest handlar det om att jag är bitter. Folk försöker trycka ner en, hittar på saker. Och det är väldigt mycket sexism.
Hur hanterar du det?
– Jag får bara fortsätta hålla huvudet högt. Det är inte en normal vardag att flera tusen personer har åsikter om dig. Jag hade aldrig klarat det utan mina Robinson-kompisar.
Juliette berättar vidare att det just nu ändå känns rätt bra. Att hon är otroligt stolt över sitt äventyr och att hon inte ångrar något. Men att det är speciellt att se sig själv varje vecka.
– I början var det väldigt ovant. Att se sig själv från olika vinklar och se sig själv prata på ett visst sätt. Men, man vänjer sig ju med allt, säger hon.
På frågan om hon sett allt, kommer svaret snabbt.
– Ja, det har jag. Det känns som att jag får återuppliva äventyret lite, på gott och ont.
Apropå att komma hem, Juliette minns hur det var den första tiden efter hemkomsten.
– På min första promenad på asfalt kändes det som att mina knän skulle hoppa ur led. Jag hets-åt på ett sätt och hade typ alltid något i munnen de första tre veckorna. Man fick ont i huden också för att den typ var vätskefylld. Kroppen rent generellt fuckas ju verkligen upp, mensen rubbas och det tar ett tag innan den är på banan igen. Jag har verkligen fått bygga upp kroppen på nytt, säger hon.
En annan sak som Juliette Bergkvist inte alls hade tänkt på var mängden hår hon tappade efter att hon kommit hem till följd av all stress och press och vitaminbrist.
– Det blev verkligen en identitetskris. Det kom liksom retroaktivt efter ungefär två månader hemma. Jag har tappat typ hälften av allt mitt hår så just nu är det löshår som räddar mig. Det kommer nog ta ett par år innan det växt tillbaka.
Men är det verkligen värt allt det här?
– Absolut. Jag ångrar ingenting.
Nog om tråkigheterna.
För trots allt är Juliette Bergkvist ändå glad att hon var med i Robinson.
– Jag är jättestolt över hela resan. Det finns så många vändor när man tänkt fan, varför gjorde jag si, och inte så. Och hur mycket som helst som inte filmas eller kommer med på tv. Men den delen som visas är absolut jag, och det känns bra.
Frågan om hon står där på söndag som vinnare och en halv miljon kronor rikare, glider hon snyggt undan.
– Haha, det blir spännande, så mycket kan jag säga. Oavsett vad så har vi en stor finalfest i helgen där vi gamla deltagare ska hänga hela lördagen, det ska bli kul!
Efter det är det tillbaka till vardagen.
– Sen jag kom hem har jag både köpt en ny lägenhet och skaffat ett nytt jobb. Och nu är jag taggad på en härlig, svensk sommar för den missade jag förra året när jag var iväg.
Svensk sommar, som i 13 grader och regn?
– Haha, du, allt regn i Sverige känns som en piss i Mississippi i jämförelse med den storm som drog in när vi var iväg. Det kändes som att få en hink över sig, konstant.
Till sist, blir det något Malmköping i sommar då?
– Absolut. Jag ska åka hem och ta tillvara på landet och lugnet.
Det känns som att det är precis vad Juliette Bergkvist behöver.