Martin Ljungberg och Sofia van Elmpt har ett stort köksbord som kommit väl till pass. När kriget nyligen hade brutit ut i fjol hade de en ukrainsk familj boende hos sig i en månad men även denna vår har de haft ukrainare som stannat hos dem en längre tid.
Sofia van Elmpt och Martin Ljungberg från Mariefred började med att ta emot en familj från Ukraina förra vintern. När familjen efter en månad flyttade vidare till flyktingboendet Mälarblick kom Mariefredsparet ofta och hälsade på. Men snart började andra flyktingfamiljer att rycka i dem, ställa frågor och vilja ha hjälp.
– Där fanns 200 personer som var i chockstadiet. När vi tog ett steg in på Mälarblick kom först barnen fram till oss och sedan deras föräldrar. Det kunde vara frågor om att sätta upp en hylla eller att någon behövde en cykel, berättar Sofia van Elmpt.
– Skulle vi dit och göra ett ärende fick vi vika hela förmiddagen, säger Martin Ljungberg.
Då anordnade de en svensk fika där alla familjer fick fylla i namn, intressen, yrke och barnens åldrar. Sedan matchades familjerna från Ukraina med svenska fadderfamiljer.
– Det har blivit väldigt många fina vänskapsband genom faddersystemet, omaka familjer som aldrig skulle ha träffats annars, säger Sofia.
Hon och sambon startade också En kundvagn till Ukraina i flera butiker, där svenskar kan köpa några extra varor och lägga i en kundvagn och sedan skickas varorna till Ukraina. På Ica Bengtsson i Strängnäs initierade Mariefredsparet en kundvagn till Mälarblick.
När sommaren kom förra året kände Sofia och Martin att samtidigt som de behövde semester från sina vanliga jobb, behövde de också mer tid till volontärarbetet.
– Detta ledde till att vi efter noga övervägande valde att sluta våra ordinarie jobb och ägna tiden till det som dök upp och som var viktigt för oss. Vi valde att gå in i flyktinghjälpen helhjärtat och bestämde oss för att lägga våra jobb åt sidan för ett tag. Det har såklart kostat mycket tid och pengar men när man väl börjat hjälpa kan man inte sluta, säger Martin.
Hur har det här året med flyktingarna från Ukraina varit?
– Vi har fått väldigt många nya vänner. Vi har fått sätta oss in i människors livsöden och ta del av kriget, säger Sofia.
– Men vi har också haft mycket kul. Nu kommer inbjudningar till stora middagar där vi får känna på deras kultur. Vi har också fått mycket kärlek av barnen. De kastade sig om halsen på oss när vi kom till Mälarblick, säger Martin.
Har ni jobbat ideellt tidigare?
– Jag ser det inte som ideellt jobb. Vi har hjälpt till när det behövs. Vi har alltid haft det inom oss men aldrig jobbat så här, säger Martin.
Frågan är vad som händer nu när det inte längre bor några flyktingar på Mälarblick, även om Martin och Sofia fortfarande hjälper människor från Ukraina.
– Nu ett år senare så är vi tillbaka i jobb igen även om livet tagit en annan riktning. Arbetet att hjälpa andra människor fortsätter och det har varit värt varenda krona, säger Martin.
Hur mycket hjälper ni till nu?
– Dagligen får vi frågor om att få saker fixade men det blir mindre och mindre. De som har kommit från Ukraina har fått koll på vardagen och klarar sig själva, säger Martin.
Paret skulle vilja att deras system med faddrar blir något som används vid flyktingströmmar.
– Hur svårt kan det vara med integration? Alla skulle få en flykting att ta hand om. Allting blir så mycket lättare om man får en svensk vän. Bara en sådan sak som att boka tandläkartid är enkelt för oss men svårt för den som inte kan språket, säger Sofia.
– Det kunde ha varit vi som hade behövt lämna vårt land, säger Martin.
Paret har sex egna barn varav tre bor hemma.
– Våra barn har varit snälla mot dem som har kommit hit. På något sätt har det varit viktigt att visa våra egna barn vad man kan göra i en sådan här situation, säger Martin.
– Vi har hittat tid till att kunna vara för oss själva när det behövs. Alla har sitt ändå, det är skola och folk kommer och går, säger Sofia.
Vad säger ni när folk tycker att de inte har tid att engagera sig?
– Det kan jag förstå, det tar all tid, säger Martin Ljungberg och skrattar.
– Men när man väl börjar hjälpa till har man tid, det handlar om prioritering. Alla människor vi fick med på faddertåget, de har gett allt. Det ger ringar på vattnet, nära vänner och vänners vänner engagerar sig, säger Sofia van Elmpt.