- Det kändes som om det bara rann bort historia med smutsvattnet. Man önskar verkligen att de gamla textilierna själva kunde tala.
Ja, för en hel del lär yllet, brokaderna, linnet, sidendamasterna och broderierna som nu visas på Gripsholm ha sett och upplevt genom tiderna.
Hela härligheten härrör från drottning Hedvig Eleonoras gömmor. Under sina 55 år som riksänkedrottning satt hon, om inte på tronen så åtminstone alldeles intill, och kunde styra och ställa som hon ville. Medan make och son krigade och dog för allt vad tygen höll satsade Hedvig Eleonora med liv och lust på kultur av alla de slag: bildkonst och arkitektur, glas och porslin, tapeter och dukar.
En stor del av de textilier som nu visas på Gripsholm lät hon beställa från kontinenten, ylletapeter från Bryssel, damast från Holland. Men även i Sverige fanns skickliga vävare som tog fram dukar och täcken på uppdrag av Hedvig Eleonora. Tjuvhöll på plånboken gjorde hon inte, flera slott kom också till på hennes initiativ. Att lyfta fram denna alldeles uppenbart starka och regeringsdugliga kvinna är syftet med både Gripsholmsutställningen och hela Hedvig Eleonora-året som belyser hennes framfart ur olika perspektiv.
Till Stockholm kom hon resandes första gången 1654 för att gifta sig. Själva brudfärdssängen ingår i den nyinvigda utställningen, för övernattningarna blev många på väg mellan Holstein-Gottorp, där hon var född, och den svenska huvudstaden.
Hemgift hade hon med sig, linne, bolstrar och dukar och så småningom skulle alla hennes tillhörigheter märkas upp med bokstäverna HERS - för Hedvig Eleonora Regina Sveciae.
Och det är tusen och en frågor man gärna skulle vilja ställa till hennes sentida like, kronprinsessan Victoria av Sverige, när hon nu tar sig en titt på de praktfulla tygerna:
Broderas det för egen del?
Har prinsessan någon stickning på lut?
Ikea-lakan – förekommer det på Haga?
Är det sant att prinsessor kan känna en ynka ärta även genom en sju-åtta bolstrar och madrasser?
Men någon frågestund gives icke, pressen får ta sina bilder och lotsas sedan iväg. Men jag hör iallafall vad vår blivande drottning säger när husgerådskammarens intendent Lars Ljungström berättar om den stora bordsduken dekorerad med tre scener ur Bibelns berättelse om Johannes Döparen.
I ett av hörnen ska det gå att urskilja den stackars Johannes huvud på ett fat.
-Nej, jag ser inte huvudet, men det kan göra detsamma, säger hon med en lätt rysning.
EVA AXELSSON