När jag började min journalistiska bana skedde det på skånsk mark. Mitt första fasta jobb var på tidningen Kvällsposten i Malmö. Redan andra veckan var det dags att åka färja till Dragör på andra sidan sundet (man gjorde det på den tiden, långt innan bron var byggd) och svulla danskt julbord. Jag var 22 år och fullständigt vettskrämd. Hade aldrig haft ett fast jobb, visste inte hur man skötte sig på firmafester (hade ju hört våldsamma rykten) och hade än mindre ätit dansk julmat. Jag satte på mig mammas hemsydda dräkt med rutig kjol och kavaj och försökte se vuxen ut. Det gick väl sådär.
Det blev en stojig afton på alla vis - men det jag minns mest av allt är maten. Hur befriande det var att äta något annat än den gamla vanliga julmaten. Och hur spännande det kändes med alla nya kombinationer och rätter. Så udda med blodkorv på julbordet, konstigt med karamelliserad potatis, så suveränt med den knapriga svålen på den saftiga "flæskestegen". Och hur vidunderligt gott det var med currysill, en kombination jag föll pladask för vid första tuggan och suktat efter sedan dess.
Numera gör jag min egen currysill till jul, och det är lite väl långt till Danmark - alltså får Danmark komma hem till mig. Danskarna själva äter annars oftast en trerättersmeny på själva julafton, bestående av bland annat anka eller skinkstek, och sparar buffébordet till lunchen på juldagen eller i mellandagarna.
Jag älskar inte allt på den danska julmenyn, men några rätter snor jag mer än gärna. Vanligt förekommande är bland annat anka eller gås, skinkstek, rödkål, blodkorv, karamelliserad potatis, grov leverpastej, stekt medisterkorv, olika sorters sill, lax och en variant på ris à la Malta med körsbärssås till dessert. Till detta serveras julöl och snaps.
Så låten eder inspireras av våra danska vänners delikatesser. Här tolkade på mitt sätt. Danskt hygge (mys) på svenska julbord.