Det är en av sommarens finaste dagar när tidningen besöker Fridals gård och teater Klämman i Mellösa.
Här har Anne och Janne Öster huserat sedan 1987.
För två år sedan stod de inför en riktig kanonsommar. Det var 8 000 biljetter sålda till sommarens alla konserter och stressen var påtaglig. Men allting vändes upp och ner en lördagsmorgon i juni.
– Jag hade lite ont i ena bröstet så jag bad Janne kolla, men han kände eller såg ingenting, berättar Anne Öster.
Hon ringde ändå vårdcentralen som sa åt henne att komma in med en gång. Sedan gick allt väldigt fort.
– Jag fick en akut-tid till läkare därifrån direkt, men vi tänkte väl fortfarande att det inte skulle vara så farligt. Cancer drabbar andra, säger hon.
Men farligt var det. Anne Öster hade drabbats av bröstcancer. Tumören var fem centimeter stor och satt djupt, sa läkarna. Men paret Öster kunde fortfarande inte riktigt ta in beskedet.
– Jaha, så det är cancer? sa jag. Sen frågade jag om jag kunde jobba i juli, för vi hade ju så mycket planerat.
Absolut inte, sa läkaren. Till jul möjligen, var beskedet hon fick.
När Anne och Janne Öster kom hem var det bara att lyfta luren och börja ringa runt.
– Vi tittade på varandra och sa att vi måste stoppa allt. Restaurangen, alla konserter och evenemang. Det tog 14 dagar ungefär, sedan hade vi lagt ner allting.
Tiden som följde var tuff.
– De första veckorna tänkte jag "fan det här går nog inte vägen". Samtidigt är vi inte sådana som gräver ner oss och dör. Det var ju bara att acceptera. Men cellgifterna var det absolut jävligaste jag varit med om. Att man går från helt frisk till knappt levande. Kroppen slår bakut av alla gifter.
Var du rädd?
Anne får tårar i ögonen och har svårt att prata för en stund. Sedan samlar hon sig.
– Det är klart att man var det. Det värsta med sjukdomen är alla sjuka människor man möter i väntrum och på avdelningar. Många är så unga. Och samtidigt är det som att man inte förstår. Att man gått igenom livet med någon slags blåögd föreställning om att det här kan inte hända mig. Samtidigt har vi haft många på Klämmans scen genom åren som gått bort i cancer. Men jag tror att man går in i någon slags självförnekelse, berättar hon.
Janne Öster fyller i:
– Det var jobbigt, och det enda jag kände att jag kunde göra var att stötta och peppa. Jag har verkligen försökt att inte gå omkring och visa att jag varit deprimerad över att min fru fått cancer, men de här två åren vill man inte ha tillbaka. Men nu känns det nästan som att det inte har hänt, man förtränger saker.
– Jag och Janne träffades när jag var 14 och han var 15. Jag känner honom och vet att det händer saker inuti honom också, som han kanske inte riktigt visar, berättar Anne Öster.
Cellgifterna fungerade. Redan efter tredje behandlingen av nio såg man inte längre tumören.
– Jag måste hylla personalen på onkologen på Mälarsjukhuset. Deras hoppfullhet är helt fenomenal. Det är helt otroligt också vad forskningen går framåt. Jag har haft kompisar som dött i cancer för 10-15 år sedan som hade överlevt om de fått samma sjukdom i dag, berättar Anne Öster.
I november fick hon beskedet att cancern var borta. Det första hon frågade läkarna var hur stor risken är att den kommer tillbaka.
– Först ville de inte svara men jag var envis och ville ha svar. Tio procent åker dit igen, sa de. Det tycker jag är ganska bra odds ändå.
Nu arrangerar paret alltså en unik stödkonsert till förmån för forskningen på Teater Klämman i Mellösa.
– Det är artister som hört av sig om de kan göra något för att bidra. Först sa vi nej för att vi inte orkade, men när vi fick beskedet om att cancern var borta så började vi höra av oss. Alla sa ja direkt, de går ner i gage och alla ställer upp. Det är ännu fler som vill vara med men vi har bestämt oss för att nöja oss med tolv akter. Men FY FAN vad vi har jobbat med det här.
300 personer väntas komma, men det finns plats för några till.
– Vi tar in ungefär 100 till. Folk har sagt att det hänger lite på vädret, men det ska ju vara 25 grader och sol, vilket känns helt fantastiskt.
Ändrar man sin syn på livet när något sådant här händer?
– Jag har bestämt mig för att inte säga nej. Förut sa jag ofta "jag tar det sen". Men nu säger jag ja till allt. Jag stannar upp, och gör saker.
Teater Klämmans stödkonsert till förmån för cancerfonden slår upp portarna i Mellösa 17.00 lördagen den 14 juni och konserten startar klockan 18.