Det är högsommar, vilket för Micke Leijnegard innebär semester och tid för familjen och pyssel med sommarhuset i Roslagen. Men om några veckor är han tillbaka på jobbet igen. Den tolfte säsongen av ”Mästarnas mästare” ska spelas in. Dessutom medverkar han under hösten i ett nytt program som än så länge är hemligt.

 Det är en nysatsning som jag ska vara programledare för och som jag tror kommer att bli superkul.

Trettiotre år har gått sedan han bestämde sig för att bli journalist och kom in på Strömbäcks folkhögskola i Umeå. Det var också i den vevan han bytte livsåskådning, efter att ha spenderat sina första 22 år som frikyrkopojke med en kristen tro.

Artikelbild

| Sedan år 2009 är Micke Leijnegard programledare för flaggskeppet "Mästarnas mästare" på SVT.

 Den utslussningen var en ganska lång och jobbig process.

Är du helt fri från din gamla världsåskådning nu?

 Jo, men man är ju aldrig helt utan den. Har man väl lärt sig att åka slalom kan man ju det. Men man behöver inte köra bara för att man kan, säger han och förklarar att det också är en kunskap.

Vad lärde du dig?

Artikelbild

| Sedan år 2009 är Micke Leijnegard programledare för flaggskeppet "Mästarnas mästare" på SVT.

 Herregud, hur många timmar har vi på oss, haha? Det jag har, och som många utan frikyrklig bakgrund också har, är en respekt för andra människor och en skyldighet att praktisera allas lika värde.

Han berättar att det bland annat har yttrat sig i att han inte gör någon som helst skillnad på vem det är han möter, nästan som en sorts trots.

 Jag kan inte för mitt liv acceptera att någon ska vara förmer, jag har vägrat att svassa för någon. Och jag har upplevt att de flesta har gillat det.

Började i Bollnäs

Reporterbanan inleddes som frilansande allmänreporter på tidningen Ljusnan i Bollnäs. Efter studierna på Strömbäcks folkhögskola i Umeå fick han jobb på olika radiokanaler och gick därefter vidare till tv. År 1996 kom han till SVT. Här har han suttit i OS-studion, jobbat för ”Sportnytt”, ”Gomorron Sverige”, lett ”Melodifestivalen”, ”Världens Barn-galan” och är sedan år 2009 programledare för flaggskeppet ”Mästarnas mästare”.

 Det har varit otroligt häftiga år, många upplevelser. Konkurrensen om jobben har varit hård. Många har tävlat om platserna. Det har jag inte varit så intresserad av och med tanke på det är det otroligt att jag har klarat mig så bra, men det är mycket tur och tillfälligheter. Jag är glad att jag aldrig har trampat på någon annan för att ta mig hit.

Finns det någon skillnad mellan att vara programledare och journalist?

 Nä, inte för mig i alla fall. Jag är journalist som har råkat hamna på SVT Nöje. I mitt jobb har jag exakt samma inställning som när jag skrev mina första artiklar i Ljusnan. Den är att folkbilda, inspirera och stimulera människor till att tänka själva. Det låter väldigt tjusigt, men det är exakt vad det är. Ett demokratiskt uppdrag.

Däremot har det aldrig legat för honom att bli en ny Janne Josefsson eftersom det kräver att man orkar vara både obekväm och jobbig.

Jag respekterar mina skjutjärnskollegor, men även om också jag känner ilska mot orättvisor, hyckleri och skit har det aldrig varit mitt främsta bränsle som journalist. Men man vet aldrig, det kanske kommer i andra halvlek av min karriär.

Än så länge är det den vänliga sidan som dominerar. I ”Mästarnas mästare” kör han visserligen med deltagarna och utsätter dem för extrema moment, men samtidigt har han alltid några vänliga ord i beredskap.

Dina summeringar när någon åker ut ur tävlingen är alltid så fina. Skriver du dem själv?

 O ja, det gör jag innan de har kommit dit. Det är mycket känslor i summeringarna. I grunden är deltagarna helt vanliga svenskar som ofta kommer från små ställen. Men de har slitit och kämpat sedan de var sju år. Tränat hårt och ätit rätt. Nu är deras karriär över. Det vill jag sätta ord på.
Så det här att jag uppfattas som vänlig är medvetet, för jag ser vänlighet som ett skarpslipat verktyg för en journalist. Dessutom finns det ingen som helst nytta med att vara en skitstövel.