Karlsson, som springer ungefär tre gånger i veckan, är en av dem som finns med i Eskilstuna-Kurirens löparskola. Vi hänger på honom till ett av stadens gym där hans mjölksyra och maxpuls ska mätas. Syftet är att förbättra Uffes prestation och förmåga. Han ska lära sig hur han ska träna på bästa sätt.
— Jag har sprungit hela tiden sedan jag slutade spela fotboll. Det började på allvar år 2000 när jag fyllde 40 år. Då fick jag en starttid i Stockholm Marathon av min fru. Jag hade väl sagt vid något dåligt valt tillfälle att jag ville springa det, säger Uffe och skrattar.
Efter ombyte och genomgång med Glas är det dags att kliva upp på löpbandet.
En hinna av nervositet sveper över Karlssons ansikte och Glas säger:
— Det här är helt frivilligt. Du får avbryta när du vill men jag kommer att pusha dig.
Nervositeten släpper snabbt när uppvärmningen drar igång. Sex minuter i en hastighet av åtta kilometer per timme. Uffe springer med ett leende. Det förändras inte mycket när hastigheten ökas till 9 km/h och den första intervallen drar igång.
Fyra minuter väntar, sedan hoppar Uffe av bandet för en kort paus så att Glas kan mäta blodlaktat genom stick i fingret. Laktatet, eller mjölksyran som det också kallas, analyseras. Sedan ökning av hastigheten beroende på resultatet och upp på bandet igen.
Därefter fyra nya minuter, nu i 10 km/h. Ny paus, nytt stick och igång igen.
— Hastigheten på de olika intervallerna bestämdes utifrån Uffes nuvarande kapacitet, förklarar Peter Glas.
Det är först vid den fjärde intervallen i 12 km/h som svettdropparna syns på Karlssons panna.
— Rätt behagligt. Det här är ingen fara, säger han och ser nöjd ut när första delen av testet är över.
Karlsson går ner sig några minuter och strax innan maxpulsen ska mätas säger han:
— Det känns alldeles utmärkt.
Glas ställer in 10,5 km/h och ska öka lutningen på bandet en grad var 30:e sekund.
Det ser oförskämt bra ut för Uffe. Blicken är fokuserad och minuterna tickar i väg.
Men efter ett tag börjar han grina illa, andningen blir intensivare och kroppen ser tyngre ut. Sedan går det blixtsnabb. Uffe stapplar till och skriker:
— Aj, nej. Oj, oj, oj.
Han hänger sig flåsande över löpbandet, som Glas stannat, och är helt väck. Men efter några minuters återhämtning ser Uffe Karlsson ut som vanligt igen.
— Jag är glad och det är bara positivt alltihop. Det låter värre än vad det är med maxpulstest. Det här var mycket intressant. Jag gick hit med skräckblandad förtjusning men det vara bara de två sista minuterna man fick slita, säger han.
Varför ville du göra detta?
— Det är åter min fru. Jag fick det i julklapp av henne.
— Jag vill göra ett test i höst igen för att se om det skett någon förändring.
Glas, som fick öka till elva graders lutning, är imponerad av Uffes ork.
— Riktigt bra jobbat. Pumpen är bra för din ålder men vi måste få upp uthålligheten. Du behöver inte jobba med de högintensiva passen, du behöver hitta det meditiva i träningen, säger Glas.
— Tråkigt, säger Uffe som är van att springa så fort det bara går.
Nu får han i stället rådet att träna fler lågintensiva pass varav ett på omkring 15 kilometer en gång i veckan.
Karlssons mål är att springa Å-loppet i juni på under 50 minuter. Nu skulle Uffe, baserat på testet, springa på omkring 53.
— Med strukturerad träning tror jag det går att kapa ungefär fyra minuter, säger Glas.
Han förklarar att motionärer oftast tränar fel.
— Den vanlige motionären tränar för tufft. Eliten i uthållighetssporter ligger ungefär på 80 procent lågintensiv träning. Motionären ligger på ungefär 80 procent medelintensiv träning. Många har svårt för att inte träna så hårt och tycker att "jag kan springa mycket snabbare". Håll de lugna passen lugna och de tuffa passen jävligt tuffa, säger Glas.
Karlsson igen:
— Det här kommer att ligga till grund för min fortsatta träning. Man får sig en tankeställare av det han säger att man tjänar på att springa långsamt och långt. Jag som tyckt att jag gjort något bra när jag sprungit åtta-nio kilometer och är helt slut när jag kommer hem.