Tanken föddes på 60-talet, när killkompisen skaffade en öppen MG, och Margareta fick åka med. En sån liten sportbil skulle hon ha själv en dag.
Hon hann närma sig pensionsåldern innan hon gjorde slag i saken, men nu står den där på uppfarten intill familjens Toyota och blänker – en Mazda MX-5, världens mest sålda sportbil, i färgen "dolphin grey".
– Nu leker jag, ler Margareta lyckligt och glider ner i det vita skinnsätet.
– Toyotan är ju bara en bil. Den bara går, som en traktor. Den här lilla, ja det går inte att förklara men tänk att det kan vara så kul med en bil. Och alla sinnen är med på ett helt annat sätt när man kör nedcabbat. Den funkar på motorvägen, men allra roligast är det att köra på småvägar i 70-80 kilometer i timmen.
– Och är det väldigt varmt ute kör man bara lite snabbare.
Det hade ju inte funkat att skaffa en sån här liten leksak medan man jobbade, hade små barn och släpade med matkassar, konstaterar hon. Men nu var det dags. När maken Leif gick i pension försvann det omedelbara behovet av två bilar. Margaretas Golf blev mest stående, och tankarna formades kring en liten öppen sommarbil. Maken bearbetades.
– Jag har alltid tyckt om bilar, och att köra dem, men jag kan ingenting om motorer. Därför var det viktigt att ha Leif med mig i projektet, så han inte skulle börja trilskas när jag senare behövde hjälp.
Valet föll på den lilla Mazdan, som inte är fullproppad av motorkapacitet och som ligger i en lägre prisklass än många konkurrenter, men som alltid får bra resultat i tester av olika slag. På en bilfirma i Katrineholm stod det exemplar paret fastnade för.
– Det är inte mängden hästkrafter under huven jag är intresserad av. Det är cabben, friheten! Känslan när jag körde hem den i mars var euforisk, jag tror jag log hela vägen hem.
Under sommaren har Margareta och Leif tränat på att ta sig i och ur bilen på ett smidigt sätt.
– Vi sa det, att vi kan ju inte komma körande i en sån här, parkera bland folk och så stappla ur bilen. Helst ska man väl göra ett sånt där Miami Vice-hopp över den stängda dörren, skrattar Leif – som får nöja sig med att sitta i passagerarsätet.
Börjar det inte snöa räknar Margareta med att köra sin lilla pärla oktober ut innan den får vila över vintern. Och så är det bara att börja längta till nästa säsong.
Margareta Linnskog är en stor förespråkare av vikten av att leva i nuet, och ta tillvara på livet.
– Kan jag inspirera nån annan tant att våga förverkliga en dröm är det ju helt underbart.
– Vi tanter blir lite marginaliserade. Men man ska inte skämmas för att man blir äldre, det blir ju alla.
Och man ska inte göra sig gammal i förtid, säger Margareta bestämt. Dagens tanter har inte mycket gemensamt med den gamla bilden av en gammal kvinna i rund hatt och handväska.
– Den här åldern tycker jag man ska se som en andra ungdom. Visst ser man att det hänt saker när man tittar sig i spegeln, men inuti är det ju ingen skillnad. Plötsligt en dag sitter man ändå där, och det är för sent att uppfylla drömmar. Då är det viktigt att kunna säga "Jag hade i alla fall kul på vägen".
– I den här åldern finns tid att lägga på sig själv, och om man får vara frisk och kan ta sig råd är det dags att unna sig något enbart för sitt höga nöjes skull. Själv röker jag inte, och vi är aldrig ute på krogen eller slösar pengar på andra saker. Det här är mitt nöjespalats på fyra hjul.