Andersson Wij sjunger om landet vi föddes i

Samtidspredikanten Tomas Andersson Wij sjungar och berättar på ett välbesökt Marys café under fredagskvällen. Det blir en inspirerande kväll som påminner om allt som är vackert i oss människor – och att vi har så mycket att vara tacksamma för.

Musik2016-07-17 11:10

– Jag trodde att ni inte gillade sorgsna killar med gitarr här i Eskilstuna, säger Tomas Andersson Wij där han står på scenen under äppelträden på Marys café.

Han har hunnit turnera riket runt i 14 år, blivit bjuden till varenda mellanstor mellansvensk stad utom till oss, innan han fick en spelning på Biografbaren i vintras. När han på sedvanligt vis bjöd in publiken till prat- och skivköparstund efter konserten var det flera som tackade med tillägget att han ”måste komma tillbaka i sommar och spela på Marys”.

Ikväll förstår han varför. Mitt i konserten utbrister han ”men gud vad vackert!” och ber publiken vända sig om för att se vad han ser – nämligen en rosablå sommarskymning där Enebys hus och trädgårdar sticker upp som öar ur vidsträckta åkrar.

Som ni märker inspirerar Andersson Wij våra inre poeter och i bänkarna längst fram är det många som sjunger med i Landet vi föddes i:

”Och på Rosengård brinner det dagis/
som mobben har viskat om/
Inga jävla bongos i våran sång.../
Kakan växer/
Men för vem då/
Bara fler här som står på tå”, eller Oroshjärta: ”Du har växlat ner dig själv i rubel/
för att få sitta med vid bordet/
men inte fan hjälpte det.

Tomas A-W, som jobbat som journalist på flera av våra stora tidningar, är en fenomenal berättare som gärna refererar till sina kolleger. Vi får höra om saknaden efter Freddie Wadling, att Plura memorerar låtar när han är ute och simmar, att Peter Lemarc har glömt bort sina texter och bär dem med sig i en pärm, och att Andersson Wij, i ett upplyst tillstånd av bromance skrev låten ”X” till Per Persson på blott fem minuter. Och så sjunger Fruängen-sonen om Hälsingland på samma sommarkatts-romantiserande vis som Enskede-dottern Sofia Karlsson besjöng Dalarna häromdagen.

Vi får även höra bjussiga historier, som när artisten försökte fånga en vildhjärtad tjej i sin lilla lya där det stod en säng som gått i arv i kompisgänget och som därför hade ”mensfläckar från hela åttiotalet”. Hon har säkert fått flera låtar – för när Wijs förälskelsepsykos äntligen släppte kunde de bli goda vänner.

Kvällens artist har ett stort hjärta med plats för många vänner – och sådana hjärtan brukar svämma över av fina historier.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om