Vi ses i Stockholm för att ‧prata Torshälla, titta på gamla skolkort och bläddra i ett par poesiböcker från tidigt 1950-tal.
Numera finns musikklasser och estetiska program. Men du gick i en vanlig skola i lilla Torshälla. Varifrån kom drivkraften?
– Jag har tänkt mycket på det. Ibland tror jag den finns där man föds, att den är inneboende. Jag tror det var så för mig. Sången var min drivkraft och kanske också min räddning många gånger.
– Och det var verkligen som mina klasskamrater berättar, jag tog varje ‧tillfälle i akt att få sjunga. Och vår fröken, Signe ‧Pettersson, lät mig göra det också. Hon var väldigt förtjust i mig och valde mig om det var något speciellt. Jag fick sjunga solo i kören när det var läge för det. Och lucia blev jag ju för att jag sjöng. En lucia förväntades kunna sjunga. Jag tror fröken Signe ‧betydde mycket. Hon såg mig och att jag älskade att sjunga.
Här kan du köpa och ladda ner en fullversion av texten.