Två röster, två gitarrer och ett knippe egna låtar, många av dem laddade med tänkvärd vardagsfilosofi, trollband publiken. Med teman som ”jag är inget speciellt men ganska allround”, ”det glömde jag bort”, ”då och då behövs lite dåligt annars skulle bra inte va´ lika bra”, ”jag gjorde fel”, och ”i morgon är en ny dag” kommenterar man många av livets bekymmer och glädjeämnen.
Mikael och Wille bjuder på högklassig underhållning och det är uppenbart att de trivs gott i varandras sällskap. Musiken och sången sitter fint ihop och man blandar friskt mellan solosång, stämsång och växelsång. Småsnacket med publiken skapar en familjär stämning och när det gungar till i låtarna så hänger publiken med. Det blir handklapp, ibland i takt med musiken, ibland inte. ”Det blev mycket synkoper här”, skojar Wille.
Från Willles Just D-period får vi höra rap-låten ”Relalalaxa” och från samarbetet med Bo Kaspers orkester blir det välkända ”Ett fullständigt kaos”. Mikael bjuder på en gammal prog-låt , ”små skrynkliga brüsselkål”, med en tydlig politisk innebörd.
Som avslutning får vi höra Chuck Berrys medryckande rockrykare ”No particular place to go”, kvällens enda låt på engelska, men snart skiftar språket till svenska och den ramelska fantasin landar i ”Små partiklar i min Pernod”. Extranumret ”Bei mir bist du schön”, framförd på svenska under rubriken ”Bär ner mig till sjön”, rundar av en härlig musikafton.