– Ja ungefär så gick det till, berättar Meja. Jag var så himla sugen på att spela tillsammans med någon. Det är tråkigt att åka runt ensam även om man har orkester med sig. Att vara några stycken är mycket roligare. Det är skönt att ha någon att bolla med.
Louise Hoffsten och Meja hade stött på varandra genom åren, men aldrig tidigare samarbetat när de sågs över en kopp kaffe och nystade upp en gemensam röd tråd.
– Vi har båda jobbat med Billy Gibbons (ZZ Top) och vi är båda hattfetischister, haha. Jag är åt pophållet medan Louise är bluesdrottning. Vi lappar liksom över varandra. Hon sjunger blues trots att hon faktiskt är "too happy for the blues" med familj och barn. Och med mig är det precis tvärtom, jag har ju inte ett skit av det där, men sjunger ändå glad pop, säger Meja obekymrat och tillägger:
– Man kan kalla mig lite lätt deprimerad, men glad i grunden...
Medan Louise Hoffsten sedan länge är en självklar stjärna i den svenska blues-svängen har Meja jobbat internationellt under många år och haft stor framgång bland annat i Japan.
Senaste turnén där var 2010 och då var Meja-febern så het, läser jag någonstans, att det hände att folk började gråta av glädje så fort de fick syn på henne.
– Men det är nog knappast någon som skulle gråta när de ser mig om jag åkte till Japan nu. Mediatrycket är inte lika hårt, jag har ju inte turnerat där på fem år. Kommer jag till Tokyo nu är det nog ingen som bryr sig. Men man vet aldrig, ibland händer märkliga saker.
När jag får tag på Louise Hoffsten skrattar hon lite och säger att hon och Meja brukar skoja om det där med "too happy for the blues".
– Allt går upp och ned i livet, men just nu är det bra. Jag jobbar i roliga sammanhang och med roliga musiker. Det viktigaste är faktiskt att ha kul. Utan lust funkar inget.
Både Meja och Louise har gett ut nya album i år. Meja "Stroboscope Sky" där en av låtarna, "Yellow ribbon", inspirerades av en amerikansk livstidsfånge som suttit 43 år i isoleringscell och som hon brevväxlat med via Amnesty.
Som ambassadör för stiftelsen Non-violence-Sweden har Meja också designat en pistol, "Mirrors for peace", en egen tolkning av Carl-Fredrik Reuterswärds världsberömda knutna pistol.
– Jag gjorde helt enkelt en disco-pickadoll, säger Meja som vid sidan av låtskrivandet också målar och hade sin första utställning 2005.
I oktober kom Louise Hoffstens senaste album "L". Tidigare i år gav Louise Hoffsten också ut boken "En näve grus" där hon bland annat berättar om vad det innebär att leva med en kronisk sjukdom.
När jag undrar om det blir tjatigt att alla frågar om den sistnämnda säger hon:
– Jo, så är det, jag är ganska trött på att prata om MS. Jag brukar säga: "Läs boken istället".
Och ja - "Meja och Louise" anspelar på filmen "Thelma och Louise". Fast med ett vackert slut!