De känner varandra sedan 80-talet, har spelat ihop tidigare. Men Jonas Hammar, som driver egen musikaffär i Eskilstuna, hade inte aktivt spelat musik på länge när Stefan Eriksson kom med sin idé.
– Jag hade en låt jag kände att Jonas borde sjunga på. Han skrev en text och låten spelades in. Den blev inte alls som jag tänkt mig, skrattar Stefan.
– Men den blev jättebra.
Och på den vägen är det. Duon Creepers var född och tolv låtar ligger inspelade och klara, fyra är släppta digitalt på ep.
– Vi har två ep:s till på gång, varav en kommer i dagarna, och sen blir det en samlad lp till påsk. Man får väl pytsa ut musiken i lite lagom doser, så inte folk svimmar.
Bägges kärlek till skräckfilmer är en viktig ingrediens i musiken. Liksom deras musiksmak förstås.
– Låtarna innehåller förutom briljanta texter mängder av udda element och galna idéer. Hissen upp till studion är exempelvis med på ett hörn. Vi har valt att inte begränsa oss till vissa ljud eller instrument. Om vi känt att en viss låt behöver cello, flöjt eller dragspel så har Stefan fått lära sig det. Ett kul sätt att arbeta och utvecklas.
– Musiken är dessutom influerad av mycket av vad vi lyssnar på, som är allt från filmmusik till syntpop och country, och punkvågen -77 kan man förstås ösa hur mycket som helst ur. Det hela kokar vi ihop till ett kollage av garageskräckpunkrock. Eller morbida ord uttryckta med ett glatt humör. Vi är medvetna om att vi rör oss i en smal genre, men så länge vi tycker det är kul fortsätter vi producera den musiken.
Den smala vägen till trots har Creepers musik via digitala forum spritt sig till såväl Ryssland som Thailand och Australien.
– Och vi finns med på en hemlig Facebooksida i Bagdad, tro det eller ej.
Jonas som tyckte det kändes lite motigt och ovant att göra musik igen till en början är nu lika engagerad som kollegan. Musikern, producenten och remixaren Stefan som också jobbar med att coacha unga blivande musiker på Årbyskolan, förklarar att Jonas tillför låtarna en fantastisk inlevelse och fantasi med sin sång och sina texter.
– Vi är fortfarande inne i "allt är bara kul"-stadiet och där vill vi vara kvar. Spelningar känns inte så helt enkla, Stefan spelar ju alla instrument. Då är det bättre att vi satsar mer på ringsignaler och en bra hemsida. Ett USB-minne kanske? Men visst kan vi väl lira någonstans i Eskilstuna för några öl. Eller kanske ännu hellre att vi kunde vara med i någon typ cirkusföreställning, funderar Jonas och får Stefan med på noterna direkt.
– När det kommer till livlig fantasi finns ingen som Jonas, ler han.
– Den behövs när man blivit lite gammal och för bekväm för rock'n'roll-livet.