Gårdagseftermiddagens upplaga av Lasses Fredagsstuk bjöd på riktiga nostalgivibbar när Titti Sjöblom understödd av maken Ehrling Eliasson i ord och ton berättade om sin mor Alice Babs och hennes enastående musikkarriär, som kom att sträcka sig över mer än ett halvt sekel. Och dagen till ära, Lasse själv – dvs Lasse Müller – gick bara omkring och myste och inte var det så konstigt för salongen var fylld till sista plats.
Att Alice Babs har en given plats i våra hjärtan får anses vara en självklarhet. Att hon även lade Europa och till och med USA för sina fötter är mindre välkänt. – Skulle man berätta allt om mammas musikgärning då skulle man vara tvungen att hålla på väldigt, väldigt länge, säger Titti. – Mamma slog igenom redan 1940 som sextonåring i filmen Swing it magistern. Och när man hör och ser Titti framföra just Swing it magistern – vilket hon gör mycket bra – är det som att se och höra Alice. Likheten är slående både visuellt och sångmässigt. Allt verkar så enkelt. Chosefri och glad och med en härlig swing lyfter hon fram låten och maken Ehrlings gitarrackompanjemang får högsta betyg. Gitarren låter som en hel orkester och det svänger gott rakt igenom.
– När jag var åtta år kom mamma på att hon och jag skulle göra en lite speciell inspelning tillsammans. Jag skulle sjunga melodin och mamma skulle hitta på något annat. Titti minns hur hon sjöng med i alla delar vid skivinspelningen, även mellanspelen, vilket förorsakade bekymmer för inspelningsteknikern (för på den tiden kunde man inte klippa ihop ljuddelar hur som helst). Till slut kom dock det rätta ljudet ner på lack och klassikern "Droppen dripp och droppen drapp" hade sett dagens ljus. Fredagseftermiddagens version mönstrar Ehrling i lead position med Titti som livgivande ekosvar. Riktigt bra gjort!
Och vi känner igen alla låtarna och vi minns och vi berörs. Vårat gäng, Regntunga skyar, Gå upp och pröva dina vingar, allt känns hur fräscht som helst. Den gamla slagdängan Side by side får illustrera Alice samarbete med Svend Asmussen och Ulrik Neumann i Swe-Danes. Här fyller Ehrling på med en andrastämma och rösterna klingar fint ihop. Och Käre John, för vilken Alice tillsammans med Charlie Norman tilldelades en guldskiva, blir en mustig burlesk med Ehrling i rollen som en norrländsk John. Samarbetet med Duke Elllington uppmärksammas med standardlåten In a mellow tone.