Det lät för krystat och gammalmodigt, tyckte jag. Men nu är det lördag och trion har bjudit in till ”En relativt akustisk kväll”. En oansenlig och därför ganska vilseledande rubrik, visar det sig.
Det börjar med en snygg, enkel inramning. Gult ljus bakom, levande ljus längst fram. Tre pallar med tre vänner som har satt sig ner för att spela. Det känns hemtrevligt i samma anda som fredagsmys med tacos.
De avskalade låtarna som radas upp är genomtänkta och allt annat än krystade. Tvärtom försöker Sator aldrig vara mer än vad de är och det fungerar utmärkt. De ser så hemma ut att de verkar redo att bosätta sig på scenen.
Med paus inräknat blir spelningen en bra bit över två timmar. Då räcker det inte med två gitarrer, en bas och hygglo-attityd. Det vet Sator och har därför gäster som väntar i kulisserna. Eskilstunabon Heikki Kiviaho har med sig medlemmar från gamla punkgänget S.S Dase. Erik Brodén, som är uppvärmningsakt, medverkar på flera låtar. Överraskningen blir St: Paulis kyrkokör, som hjälper till att skapa en version av ”Bound to be Good” där budskapet om åldrande och förändring slår en rakt i ansiktet.
Bredden är överraskande. Sator lyckas dessutom väva ihop alla inslag med sin opretentiösa bruksortsrock utan att kompromissa. När de släpper fram bitterheten och ångesten låter det bäst. Som i ”Jetslide”, där den countrystilade stämsången får låten att kännas enorm. Lyckligtvis sparar de inte på vemodet. Vad de tappar poäng för är hur långdraget det blir. Men när allt är över är jag lite mer av ett Satorfan än innan.