Saxattack på Konstmuseet

Tut-tut! Tut-tut! Tut-tut! Tut-tut!

Anna Högberg öppnar konserten med att låta som ett digitalt brandlarm. Precis när några av oss i den 50 personer stora publiken börjar fundera på hur vi kan larma av sätter Högbergs två medsaxofonister igång att tjuta och skapar den där skeva ljudmiljön som uppstår när ett larm går igång i en större byggnad – tänk en skola eller ett varuhus.

Ljuden kolliderar och skaver mot varandra tills vi allihop förstår att nu är det allvar!

Så kastar sig trumslagaren Anna Lund och basisten Elsa Bergman in i leken, de spelar båda två i strumplästen, och får sällskap av Lisa Ullén som i grova svarta traktorsulor bearbetar museets fina flygel tills den skrattar. Brandlarmet övergår i en ösig komposition med det rävaktiga namnet ”Pappa kom hem” som efter några kaosartade utflykter landar i en liten stunds ljuv harmoni.

”Lisa med kniven” heter en annan låt.

Det var inför Stockholm jazzfestival 2013 som saxofonisten Anna Högberg fick i uppdrag att sätta ihop ett band. Hon hade hoppat av musikhögskolan och släppt musiken fri från prestation och krav på både gator och torg, blivit upptagen i superorkestern Fire!
Orchestra och till Sveriges Radios prisgala för att hämta hem en jazzkatt för årets nybörjare.

Till sitt eget projekt valde hon ut ett dream team, och de har fortsatt att spela eftersom de har väldigt kul.

– Vi leker bara, försäkrar Anna Högberg och visar hur låtarna hänger ihop med några enkla stolpar.

Resten händer i stunden och efter två och ett halvt år är de väldigt sammansvetsade. De har dessutom gett sju konserter på åtta dagar i Norge och Sverige.

Låten ”Borderline” har sedan den skrevs fått en större betydelse, förklarar Elsa Bergman. I kompositionen spelar musikerna så långt deras instrument räcker – och korsar till slut gränsen till ett helt nytt musikaliskt land.

Där byter saxofonisterna saxofoner, Lisa Ullén börjar spela på strängarna inuti flygeln, basisten plockar fram en stråke och Anna Lund, som under denna timme genererar minst lika mycket energi som flisverket i Valhalla, hittar diverse klubbor, klockor och gonggongar. Sedan letar de reda på varandra igen medan frijazzpapporna i klubb Memento sitter längst bak och flinar lyckligt i sina skägg.