Lördagskvällens konsert, som slutade med stående ovationer och en dansande publik, blev en av sommarens fullträffar på museet. Och på frågan om man ville att Bo Kaspers skulle komma tillbaka nästa sommar blev svaret ett rungande JA!
Men nu tar vi det hela från början.
Bo Kaspers har en egen låtskatt att ösa ur. Öppningslåten, välkända ”Undantag”, välkomnar lyssnaren in i skattkammaren och här bjuds ett pärlband av omtyckta godbitar, ”Hon är så söt”, ”Semester”, ”Att vara ung”, ”Håll ut (vi klarar det)” för att nämna några.
En given styrka är texterna, som handlar om vardagliga företeelser i livet, kärlek och relationer självklart, men även triviala ting såväl som existentiella spörsmål, frågor som på något sätt berör oss alla. Och berättelserna bärs fram av enkla, välformulerade melodier som fastnar och dröjer sig kvar.
Ofta finns där ett stänk av melankoli inte minst i Bo Sundströms behagligt chosefria sätt att sjunga. Rösten är rak, helt utan vibrato, och iklädd berättarrollen låter han oss reflektera över stort som smått.
Men Bo Kaspers orkester är framförallt en synnerligen kompetent grupp musiker, som obehindrat rör sig över ett brett spektrum av musikstilar.
Ren swingjazz som i ”Det går en man omkring i mina skor” avlöses av funkigare tongångar i låtar som ”Allt ljus på mig” och ”Puss”.
Latino-elementet återkommer ofta i låtmaterialet och känns lite som gruppens signum. Genomgående lämnas frikostig plats för soloprestationer, vilka visar sig motsvara alla förväntningar och bidrar till att förgylla denna sköna sensommarafton på Jazzens museum.