Symfoniorkestern på rymmen

Eskilstuna symfoniorkester har rymt från både finsalonger och svarta kostymer och förgyllde den regniga lördagen i Parken Zoo. Konserten är den första i en satsning för att nå nya publikgrupper och musikvalet följde djurtemat till punkt och pricka! Om vi bortser från tetrislåten och sången om att bo i en svamp.

webb_Djurisk konsert_AN_6.jpg

webb_Djurisk konsert_AN_6.jpg

Foto:

Musik2015-05-31 18:30

Symfoniorkestern breddar både repertoar och publik med sin lekfulla föreställning med klös. Vid tresnåret hade omkring 130 personer trotsat regnet, fått en varm filt av Parken Zoo-personalen och bänkat sig i den gula och gröna träteatern.

Som uppvärmning och publikdragare hade tre av orkesterns utbrytargrupper gjort smakprovskonserter, men det var bara Emmas trio som hann spela torrskodda vid huvudentrén på förmiddagen. När mässingssextetten och stråkkvartetten med det dubbelvitsiga namnet 4-tuna spelade på stora scenen respektive i restaurang Pampas hade det envisa regnet börjat falla, vilket förmodligen var orsaken till att bara halva läktaren var full av folk.

Konserten drog igång när elva orkesterdjur tassade till bakre raden för att bokstavligt talat blåsa huvudet av oss med en mäktig inledningsfanfar.

En tigerfamilj gör sedan entré och presenterar Rossinis ouvertyr om den tjuvaktiga skatan, följt av temat från dataspelet Angry Birds; en egensinnig marsch komponerad av Ari Pulkkinen som tidigare uppförts av bland andra Londonfilharmonikerna. Därefter följer en tacksamt nyanserad version av den annars totalt enerverande musiken från pusselspelet tetris, där inte minst Urban Lindé och hans slagverkarkompanjoner verkar ha väldigt kul.

Vi får veta att Barbie gjort en uppsättning av Svansjön och Emma-Karin Maurin får hela publiken att dansa till Electric Bana Band-låtarna om pirayan Maja och den om att bo i en svamp. Stämningen är hög när Stefan Dahlberg framför Tarantella i rasande fart och därefter lovsjunger Mathilde Stavehaug som får Eskilstunabygdens tionde sångarstipendium på 25 000 kronor (även om hon glömmer checken på scenen!) och tackar med att sjunga Pocahontaslåten Färger i en vind så att minst 50 procent av publiken får gåshud på armarna.

Konserten skulle kunna vara en enda stor travesti, men jag älskar när gränserna mellan finkultur och fulkultur suddas ut och blir till ett tredje rum där allt är möjligt och generositeten får styra snarare än tradition, konkurrens och musikregler. Detta utforskande, tillsammans med den enorma tekniska skicklighet de 60 musikerna erövrat, gör att vi kan se fram emot symfoniorkesterns kommande äventyr utanför de traditionella konserthallarna.

Emma Gustafsson

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om