Det är något han gör med oss, Doug Seegers, något vi inte kan motstå. Hans anspråkslösa attityd, den uttrycksfulla rösten och hans lite rörande tacksamhet över att efter många år alldeles i närheten av rännstenen ha fått, som han säger, uppleva ett mirakel - går liksom inte att skaka av sig.
Att han dessutom är en hejare på den kära gamla svenska favvomusiken country and western gör ju inte saken sämre. Det är som om både Johnny Cash, Elvis Presley och några av snubbarna i Creedence parkerat sina pållar i blåklinten utanför gärdsgården till Mary´s cafe, vridit åt stämskruvarna och satt fart på felor och steel-guitars.
Doug Seegers historia är en sorts modern Askungesaga. Efter ett gatumusikantliv kantat av alkohol och droger har han nyss tagit sig i kragen och blivit nykter när svenska sångerskan Jill Johnson kommer förbi där han sitter och plinkar på gitarren intill den bro i Nashville under vilken han för tillfället har sin boning.
Jill Johnson inser potentialen och drar med honom till inspelningen av sitt SVT-program Jills veranda. Genombrottet kommer omedelbart. Vips har Doug Seegers fått en svensk beundrarskara och en hyfsad inkomst som gett honom både nya tänder och en fast bostad. I år turnerar han i Sommar-Sverige för tredje gången.
Uppbackad av ett gäng duktiga kompmusiker, toppade med en virtuos countryfiol, lyckas han få upp stämningen så pass att spontandans uppstår i gräset framför scenen i Mary´s fullsatta trädgård.
Blue grass mixad med heavy metal, rock´n roll, blues och snyft-country – Doug Seegers egenskrivna material rymmer hela registret.
-Och för säkerhets skull har jag skrivit en med lite gospel-feeling också. De senaste åren har gått så bra att jag nästan fått skuldkänslor, säger han och drar igång Will you take the hand of Jesus.
Allt detta sagt utan ironi, för Doug Seegers tillhör inte den ironiska generationen, och det är väl därför det går rakt in i hjärtat när han avslutar en fin kväll med att be oss beakta hur himla bra vi har det och att vi gärna kan sända en tanke till de som fortfarande finns kvar i rännstenen, under broarna och ute i kylan.