Det blåser kallt i staden vid den stora sjön, gangstrarnas och bluesens Mecka. Särskilt kyligt är det i kvinnofängelset där Roxy Hart, spelad av sångerskan Lisa Nilsson, hamnat efter dråp i hastigt mod på sin älskare. Här trängs hon med en lång rad andra förhärdade mörderskor som också tagit till kniv, pistol och kulspruta först - och tänkt efter sen. Sharon Dyalls Velma Kelly har för sin del förpassat både maken och den egna syrran till evigheten - och nu väntar galgen.
Populära tv-serien "Orange is the new black" är alltså ingalunda först med kvinnofängelset som miljö, pjäsen "Chicago" skrevs redan 1926. På 70-talet förvandlades den till musikal och därmed också till en av Broadways absoluta långkörare.
Bara det gör väl att Stockholms Stadsteater än en gång riskerar att få på pälsen för att man satsar "för brett". Å andra sidan: vilken annan institution har resurserna för att verkligen göra något riktigt hejdundrande maffigt av en story som denna? För på stort slår man med två orkestrar, en på golvet och en i taket, massor av bensprattel, stepp, charleston och två formidabla sångerskor i de ledande rollerna. Dyall har lång rutin som musikalartist, men Lisa Nilsson? Hon är överraskande bra som skådis, men också som dansös. Bara att tänka på vilket jobb det måste ligga bakom instuderingen av dansnumren gör normalmotionären andfådd.
Mörderskornas gemensamma hopp är den samvetslöse advokaten Billy Flynn, spelad av Dan Ekborg. För tillräckligt mycket pengar kan han få ut vem som helst ur fängelsehålorna. Moral är överkurs i förbudstidens Chicago och Flynn vet dessutom att spela på skvallerpressens sensationslystnad.
Behöver man ens skriva att Dan Ekborg är lysande som slibbig lagvrängare och dessutom en bra sångare?
Eller att Calle Noréns översättning är både rolig och elegant?
Uppsättningen av Chicago ger helt enkelt mycket bländverk för pengarna - bländverk med positiv klang. Visserligen går filmversionen från 2002 med Renée Zellweger som Roxy Hart och Richard Gere som Billy Flynn inte av för hackor. Men illusion på riktigt är bäst.