Den som lägger örat mot det vridbara stupröret på väggen förnimmer ett rogivande regnljud.

–Regn mot plåttak borde K-märkas, säger konstnären och kliver in i den svarta cirkeln "Black turn" som hänger i axelhöjd från utställningens innertak.

Kanske är den sjön som fanns där hon växte upp, kanske väcker den andra minnen hos museets besökare, tolkningen ligger i betraktarens öga.

Artikelbild

Camera obscura - lådkameran bygger på mörker och ljus.

Här finns också en enkel lådkamera av glas som Eva Marklund är i färd med att montera upp som en del av sin utställning.

– Att det går att fånga bilder genom den är verkligen en sorts trolleri.

Fotot "Sol" är en lek med ögat som tittar ut men som det även går att titta in i.

– Att världen ändras i takt med att perspektivet byts ut intresserar mig, säger Eva Marklund.

Hon har också, på samma in- och- ut tema fascinerats av de gångar som uppstår när larver festat loss på björkstammar. Deras "ätmönster" finns också representerade i utställningen, liksom verket "Din bästa dag som jag minns den".

I det sistnämnda återkommer "in- och ut" - den handskrivna berättelsen ryms inom en antik träram.

Eva Marklunds konstnärskap kretsar omkring det rumsliga där ljus, ljud och luft finns, men också minnen, tid och materialens förmåga att bära en känsla. Hon finns representerad på bland annat Eskilstuna konstmuseum och har gjort en rad offentliga utsmyckningar, bland andra "Kyss" i Österåker" och "Alprosen" i Mariehäll, Stockholm.