AFC ska ha kritik

Örebro-anhängarna hade med sig ett tydligt budskap till Tunavallen. På en banderoll stod det: ”Ni är lagbyte, stadsbyte och ingen tradition – vi är stolthet, hjärta och passion”.

Okej? Självklart.

I Göteborg var tongångarna än tydligare. Från klacksektionen hörde man "horungar” konstant.

Fyndigt? Nej.

AFC-supportrarna rapporterade sedan om att några attackerade deras minibuss och skrek dödshot. Vedervärdigt, så klart. Hoppas att ni som drabbades inte mår illa av det.

Samtidigt läser jag kommentarer om att hela Göteborg ska skämmas efter bussattacken. Några som går loss på stan kommer aldrig representera alla. Att sjunga ramsor och veckla ut banderoller med budskap ska aldrig blandas ihop med att fysiskt gå till attack, att hota om att döda.

Det går att diskutera vad som skriks på fotbollsläktare och skrivs på sociala medier. Man kan konstatera att det finns problem och säga att det är neandertalnivå emellanåt – för det är det. Tonen kan vara bedrövlig.

Men varför avskyr folk AFC egentligen?

Att spelarna som springer runt skulle vara söner till prostituerade, handlar det så klart inte om. Det handlar inte heller om Pelle Olsson eller om fotbollen som laget lirar.

Ni här i Eskilstuna som köpt brandgula halsdukar kanske är förvånade över motståndet AFC möter. Jag och många med mig är det inte.

Klubben är en del av det svensk fotboll tidigare klarat sig utan. Mannen bakom, ordförande Alex Ryssholm, har sagt: ”Jag är som en snöboll, det går inte att stoppa mig när jag börjat rulla.”

Snöbollen har hittat kryphål, tagit genvägar i seriesystemet, bytt namn, emblem, städer och medvetet kastat bort den moraliska idrottskompassen. Så som resan till högsta serien fungerat på är ett långfinger mot klubbar som vandrat den riktiga vägen och dess supportrar som stått upp i generationer.

Och snacket om att Eskilstuna förtjänar ett lag i högsta serien? Ett allsvenskt lag är ingen rättighet.

Det är en tveksam snöboll som fått fart och det är klart den ska få känna på plogbilen.

Att inte kritisera vore att ge upp.

Men bete er inte som grottmänniskor, tack.