Så det är bara att åka dit och lämna in bilen en liten stund och så fixar några skitiga men snälla killar (ja, här är det bara snubbar som mekar) så att min lilla röding klarar vinterväglaget som väl komma skall vartefter.
Jag ska bara till verkstan...
Jag svänger åt rätt håll (tror jag) ser allt fler bilfirmor dyka upp, där borta till vänster ligger min. Svänger in och parkerar. Jag är tidig, en hel kvart till godo.
Upptäckten: Det här är ju inte min bilfirma! Det är ju stället där jag köpte sämre begagnat för flera år sen. Skit.
In i bilen igen, svänger ut. I hela området blinkar bilmärken på långa pelare, ihop med stora blomsterland och jättelika mataffärer.
Det är morgontrafik, det är fortfarande mörkt, det är blött på vägarna, det är en helvetes jävla massa bilfirmor. Inte skymten av min.
Den där kvarten tickar ner i rasande fart. Halsduken sticker och klibbar, rännilar på ryggen, snabb andhämtning. Jag snurrar in på en "kanske den-väg", hamnar i mitten av ingenstans, vänder tillbaka.
Stannar på en större parkering vid ett köpcenter. Skriver in bilfirmans namn i sökmotor på telefonen. Jag är 300 meter nära.
Kikar upp i skyn. Citroën, Renault, Chrysler (vem fan äger en Chrysler?)... Svänger ut, svänger in, åker fram, rattar runt. En sista rännil mot ryggslutet, där! En minut till godo.
Nu får sommardäcken vila upp sig på hotell ett tag, jag dricker en äckligt gräddig automatcappuccino och är ändå lite lycklig. Dagens livsvisdom: Även om man inte hittar rätt väg direkt kommer man ändå fram till slut.