Kommer ni ihåg "The Killing" där Joel Kinnaman spelar en ung polis vid namn Stephen Holder som paras ihop med den medelålders och lätt paranoida kommissarien Sarah Linden? Serien, som bygger på en dansk förlaga, är skönt klaustrofobisk och suggestiv - inte minst tack vare Joel Kinnamans gestaltning av den truliga snuten som aldrig tar av sig sin hoodie och slänger fimpar kors och tvärs. Efter den vill man se allt som Kinnaman gjort.
Alltså är det med höga förväntningar som jag bänkar mig för att se Netflix nya storsatsning "Altered Carbon" där Joel Kinnaman spelar ex-fången Tak Kovacs, som väcks upp efter 250 års "lagring" på en ny planet (Jorden) i en ny kropp som ägs av multimiljardären Laurens Bancroft (James Purefoy). Denne vill att Tak ska lösa mordet på sig själv. I denna dystopi har människans medvetanden digitaliserats och lagras i något som kallas för "stacks" som kan placeras i olika "fodral" - kroppar. Så länge stackarna är oskadda kan de laddas upp i nya fodral, man är alltså nästan odödlig. De riktigt rika kan, förutom att välja och vraka när det gäller kroppar, även köpa backuper av sitt medvetande och därmed bli ännu mera odödliga. Så frågan är om Bancroft ens är mördad?
[youtube id="DfqWT_kBndY"]
Detta öppnar för en massa spännande scenarier och tankegångar om kropp och själ, men i de första avsnitten av serien (där Kinnamans omskrivna, supertrimmade torso exponeras flitigt) är det ändå mest bara spekulativt våld och röriga dialoger. Allt detta utspelas i en regnigt, cyperpunkigt San Fransisco(?) där miljöer inspirerade av "Blade Runner" varvas med blinkningar till "Avatar", "Matrix" och 1950-talets noirdeckare med Humphrey Bogart.
Fast när Joel Kinnaman tittar rakt in i kameran med rådjursögon som uttrycker lätt förvirring, smärta och uppkäftighet måste man förstås titta vidare.