Anita har allt hon behöver

Stugan blir full när Anita Axelsson bjuder familjen på födelsedagsmiddag en dag i -förväg i morgon söndag.
– Vi blir 22 personer, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, alla bor i Eskilstuna, skrattar Anita förtjust.

Övrigt2010-10-09 06:30

Anita beskriver sig själv som en lycklig person.

– Jag har allt jag behöver och lever ett bra liv, säger hon.

Med maken Gunnar har hon levt tillsammans sedan 50-talet. Paret träffades första gången 1951, flyttade tillsammans i Eskilstuna 1955 och gifte sig året efter.

– Mina föräldrar åkte alltid till Skåne på somrarna. En kväll gick jag ut på ängen och tittade på några grabbar som spelade fotboll. En av dem var Gunnar…

Flyttlassen gick mellan Skogstorp, Bälgviken, Skogstorp igen, Skogsängen, Öknatorp i Näshulta innan paret för 13 år sedan bosatte sig i stort gult hus på Stenborgsgatan.

– Visserligen är huset stort men vi trivs toppenbra. Här blir vi kvar så länge vi orkar.

Älskar stickning

En passion hos Anita Axelsson är stickning. Hon var endast nio år då hon stickade en dräkt åt sig själv. Sedan har det bara fortsatt och hur många alster hon producerat kan ingen räkna.

– Ett par raggsockor tillverkas på en kväll, säger hon.

Sockor, halsdukar, mössor, vantar och tröjor skänker Anita bort. Det mesta går till Frälsningsarmén.

– Jag brukar få garn från dem men även från vänner och bekanta.

Babykläder står också på repertoaren, dessa går till ett barnsjukhus i Gambia.

– I december reser jag och Gunnar dit för 20:e året i rad. Då har vi resväskorna fulla med stickat och alltid dubbla ytterkläder på oss. Allt skänker vi bort till behövande där nere.

Varför förälskade ni er i Gambia?

– Det var en väninna till mig som för 20 år sedan undrade om vi ville åka med. Gunnar var tveksam men följde med och sedan var vi fast båda två. Under många år hade vi också en fadderflicka i Gambia. Nu är hon 22 år och vi brukar bli hembjudna på middag till familjen.

Anita Axelsson har varit hemmafru hela livet, eller lyxhustru, som hon också kallar det. Hemmet har hon alltid skött om men utomhus är det Gunnar som jobbar.

– Han tar hand om ogräset och jag stickar. Likadant om vi är ute i skogen. Han plockar bär och svamp, jag stickar.

Men helt fallen för stickning är inte Anita. Nyligen började hon på en datakurs hos PRO och hon är också med i en studiecirkel om Skåne.

– Det där med data är krångligt, vi får se var det slutar, säger hon och fortsätter på de halvstickade raggsockorna.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om