— Är det 50 år sedan? Ja, det har du ju rätt i, det måste det bli. Men jag minns det som i går. Jag stod i köket, strök herrns skjortor och lyssnade på radion när de plötsligt avbröt sändningen för en nyhetsrapport och berättade att president John F Kennedy skjutits i Dallas.
— När frun kom hem grät vi tillsammans. Jag hade ju bara varit i USA ett par månader men hade ändå hunnit få en relation till den populäre presidenten. Jag minns att folket sörjde honom och pratade om dådet länge efteråt.
Ann-Marie Larsson, som hunnit bli 73 år, skrattar när hon minns sina ungdomliga äventyr. Köket hon stod i den där novemberdagen 1963 låg i en stor villa i staden Rochester, i den amerikanska delstaten New York. Hit kom hon för att under ett år jobba som familjens barnflicka och piga. Tipset att söka tjänsten hade hon fått av en skolkamrat på folkhögskolan i Skellefteå.
— Men uttrycket au pair var inte uppfunnet på den tiden. Ville man prova att jobba ett tag i USA fick man emigrera. Jag fattar inte att jag vågade men jag var sugen på äventyr och gav mig av. Innan jag tilläts lämna flygplatsen och komma in i landet fick jag lov att fylla i en rad formulär, och det var i samband med det jag fick avlägga ed om att jag inte planerade att mörda presidenten.
Efter året i Rochester tog sig Ann-Marie in till New York och fick jobb hos en familj på Manhattan. Där stannade hon några månader innan hon återvände till Sverige. Också därifrån fick hon ett starkt Kennedyminne.
— Jag var ute och strövade runt mycket på Manhattan för att lära mig hitta, och en dag utanför dåtidens största varuhus hade de parkerat en lastbil och på flaket stod två gubbar och talade till folket. En av dem var presidentkandidat Robert Kennedy.
— När han mördades var jag tillbaka i Eskilstuna igen.