VÄrsolen skiner, fÄglarna kvittrar frenetiskt och i villatrÀdgÄrden pÄ Hagagatan i TorshÀlla har Fatema Mohammad dukat upp med kaffe och kakor. Den vita mexitegelvillan i bakgrunden Àr den kurdiska familjens hem sedan nÄgra veckor tillbaka och glÀdjen över det nya trygga boendet Àr pÄtaglig.
Resan hit startade nÀr Kamiran Mohammad för tre Är sedan flydde till Sverige frÄn hemstaden Qamishli i Syrien.
âJag flydde för barnens skull. De skulle ha tvingats att gĂ„ ut i kriget annars, sĂ€ger han.
De fem barnen och hustrun Fatema höll sig under tiden mer eller mindre gömda i hemmet i Syrien samtidigt som Kamiran förberedde familjen pÄ ett nytt liv i Sverige.
För drygt ett Är sedan kom dottern Zainab hit. Och pÄ julafton 24 december kunde hela familjen slutligen Äterförenas.
De bosatte sig i den tvÄrummare i Fröslunda som Kamiran redan hyrde i andra hand. Sju personer fick trÀnga ihop sig pÄ 67 kvadratmeter. Det var lÄngt frÄn optimalt men det skulle bli mycket vÀrre.
âHelt plötsligt blev vi uppsagda. FrĂ„n den 1 april skulle vi inte ha nĂ„got boende alls. Jag blev förtvivlad, gick till socialen och frĂ„gade vad vi skulle göra. Vi kunde ju inte bo i skogen, sĂ€ger Kamiran.
NÄgot lugnande besked om att saken skulle ordna sig fick han inte. I samma veva berÀttade han om det som hÀnt för familjens nya sprÄkvÀnner, Niklas Landin och Mari Wolfram.
âJag vet ju sjĂ€lv hur svĂ„rt det Ă€r att hitta lĂ€genhet i Eskilstuna i dag. Om man inte stĂ„r i kö hos nĂ„got bostadsbolag Ă€r det nĂ€stan hopplöst, sĂ€ger Mari som tillsammans med sambon Niklas försökte dra i alla trĂ„dar de kunde för att hjĂ€lpa familjen.
Efter fruktlösa försök hos bÄde bostadsföretag och privata uthyrare tog de kontakt med integrationssamordnare Rabie Aldeeb, som de lÀrt kÀnna nÀr de blev sprÄkvÀnner.
I oktober startade kommunen pÄ hans initiativ ett projekt som gÄr under namnet En bostad - nyckeln till integration.
â IdĂ©n kom till efter att vi fĂ„tt allt fler signaler om problem med den ökande trĂ„ngboddheten som frĂ€mst drabbar nyanlĂ€nda flyktingar. Jag kĂ€nde att vi var tvungna att göra nĂ„gonting. Det Ă€r alldeles för mĂ„nga bostadssökande som tvingas betala dyra pengar för ett tak över huvudet. Och mĂ„nga av dem blir lurade.
I projektet fungerar kommunen som en lÀnk mellan de som vill hyra ut och de nya Eskilstunabor som söker en bostad. Sedan starten har 30 personer i tolv familjer fÄtt hjÀlp.
âVi prioriterar barnfamiljer och dem som vi har ett socialt ansvar för. I det hĂ€r fallet kunde vi erbjuda en villa i TorshĂ€lla. Ăgaren vill hyra ut den tills vidare och fĂ„r samtidigt hus och trĂ€dgĂ„rd ompysslat av familjen.
Vid sidan av de rent humanitÀra vinsterna med bostadsmatchningen finns Àven en ekonomisk uppsida som gagnar kommunkassan.
âOm vi inte hittar en bostad Ă„t de barnfamiljer som anvisats till Eskilstuna Ă€r det hotell som gĂ€ller. Vi hade ett fall med en kvinna och fyra barn som bodde pĂ„ hotell i ett och ett halvt Ă„r. SĂ„ visst sparar vi pengar. Men syftet med projektet Ă€r ocksĂ„ att krossa den svarta bostadsmarknaden, sĂ€ger Rabie Aldeeb.
NÀr tidningen Àr pÄ besök i villan pÄ Hagagatan Àr sprÄkvÀnnerna Niklas Landin och Mari Wolfram ocksÄ pÄ plats. De bÀgge familjerna har blivit mer Àn bara sprÄkvÀnner.
âNĂ€r vi började trĂ€ffa Kamiran och hans familj mötte vi en enorm gĂ€stvĂ€nlighet. Vi har blivit riktiga vĂ€nner, jag skulle vilja sĂ€ga att vi alla tillhör samma familj, sĂ€ger Niklas.
Han valde att bli sprÄkvÀn som en reaktion mot den ökande frÀmlingsfientligheten.
âDet skrivs sĂ„ mycket skit pĂ„ facebook och sociala medier. Folk gnĂ€ller alldeles för mycket och det Ă€r alltid nĂ„gon annan Ă€n en sjĂ€lv som ska lösa de problem som finns.
Niklas och Mari finns till hands för samtliga familjemedlemmar och försöker hjÀlpa till med allt som behövs. Det kan handla om allt frÄn myndighetskontakter till praktiska saker som att köra skrÀp till tippen.
âDet Ă€r inte sĂ„ att man mĂ„ste göra en massa grejer ihop nĂ€r man Ă€r sprĂ„kvĂ€n. Men jag tycker det Ă€r jĂ€tteroligt, sĂ€ger Mari.
NÀr bostadsfrÄgan nu Àr löst för familjen ÄterstÄr den kanske tuffaste utmaningen för Kamiran. Att komma in pÄ den svenska arbetsmarknaden. I Syrien jobbade han som kirurgassistent och han hoppas kunna fÄ sin utbildning validerad för att sÄ fort det gÄr arbeta inom vÄrden, som undersköterska eller sjuksköterska.
âJag har varit pĂ„ praktik pĂ„ MĂ€larsjukhuset och det kĂ€ndes bra. Men jag kan inte sprĂ„ket tillrĂ€ckligt bra. Problemet Ă€r att det Ă€r svĂ„rt att lĂ€ra sig ett nytt sprĂ„k om man inte kommer i kontakt med mĂ€nniskor pĂ„ en arbetsplats, sĂ€ger Kamiran.
Trots otÄligheten över att det tycks ta sÄ lÄng till att fÄ ett jobb Àr han vÀldigt glad över hur de flesta bitarna i livet Àntligen faller pÄ plats.
âJag Ă€r sĂ„ glad nu nĂ€r familjen Ă€r hĂ€r och alla mĂ„r bra. Barnen gĂ„r i skolan och lĂ€r sig svenska och jag och min fru har fĂ„tt nya vĂ€nner. De Ă€r verkligen till stor hjĂ€lp och glĂ€dje för oss, sĂ€ger han med ett stort leende pĂ„ lĂ€pparna.