"R-e-s-p-e-c-t - find out what it means to me." Jag ser svart vinyl som snurrar på skivtallriken. Jag skrålar med i texten och dansar tillsammans med bästa vännerna. "Sock it to me, sock it to me, sock it to me, sock it to me" - vi kan låten utantill, baklänges och framlänges. Vi befinner oss i mitten av 1980-talet, i en stor våning på Hornsgatan på Södermalm i Stockholm. Det är fest och grannarna har ännu inte börjat klaga. Livet leker.
Där och då innebar sången party, attityd och lust att dansa. Vi var vita, svenska, privilegierade unga vuxna som aldrig upplevt rasism och inte riktigt fått kläm på hur patriarkaliska strukturer skulle påverka våra liv.
Att Aretha Franklin var typ den coolaste kvinnan i världen visste vi dock efter att ha sett den supergrabbiga filmen "Blues Brothers" från 1980. Är det någon som minns något annat från den filmen än hur Aretha Franklin spelar en restaurangägare som läxar upp sin man med låten "Think"?
Det kan låta fjuttigt, men det var souldrottningen Aretha Franklins musik och inte hennes roll som förebild och del av en politisk rörelse som nådde oss, svenska ungdomar födda på 1960-talet under hennes andra våg av popularitet. Men kraften i Aretha Franklins tolkning av Otis Reddings låt "Respect" från 1967 ingav just respekt, och bidrog till att öppna både ögon och hjärtan mot ökad medvetenhet och förståelse för hur mycket som finns kvar att göra i kampen för att alla människor ska tillmätas lika värde och rättigheter.
Numera vet jag förstås att Aretha Franklin var i alla bemärkelser banbrytande. Som svart kvinnlig artist och låtskrivare i en turbulent tid toppade hon Billboards listor med musik som samtidigt kom att gestalta såväl medborgarrättsrörelsen och senare i Black power-rörelsen och andra vågens feminism. Hon fanns bokstavligen på plats och skänkte värdighet, skönhet och djup åt händelser som blivit milstolpar i USA:s historia. Däribland Martin Luther Kings begravning 1968 och installationen av president Barack Obama 2009.
Nu är hon borta. Och jag kan bara instämma i kören som hyllar henne och tackar henne. Allra ödmjukast dessutom. För det hon gav till oss kom inte gratis för henne. Aretha Franklin må har varit gudabenådad som artist men hennes privatliv kan inte ha varit lätt att leva.
Hon föddes 1942 och blev tidigt moderlös, samtidigt som hennes far, som var en skönsjungande pastor, turnerade runt i USA. Hon fick sitt första barn som tolvåring, började själv turnera som 14-åring och fick ännu ett barn som 15-åring. Hon gifte sig som 19-åring med sin manager/låtskrivare, som ska ha slagit henne offentligt. Hon fick slita i många år som artist innan genombrottet om med "Respect" 1967. Hon gick igenom flera skilsmässor och separationer, upplevde sin far bli rånad och hamna i koma i fyra år innan han dog. Aretha Franklin såg sin guddotter Whitney Houstons offentliga vandring mot undergången samtidigt som hon själv hade alkoholproblem, jojobantade och kedjerökte. Med åren drabbades hon av allt fler hälsoproblem och blev bara 76 år.
Sprängkraften i hennes budskap är dock fortfarande högst vitalt: "Let your mind go, let yourself be free".