– Kriget kom som en fullständig chock i det då så fria och framåtblickande Europa, säger Jonas Jonson, biskop emeritus i Strängnäs och författare till den nyutkomna biografin "Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst".
Söderblom, uppväxt i ett prästhem i Hälsingland, hade upplevt det ljusa sekelskiftet, doktorerat vid Sorbonne universitetet i Paris och blivit professor i religionshistoria både i Uppsala och i tyska Leipzig när han vid 48 års ålder vann det svenska ärkebiskopsvalet.
– Han talade franska som en infödd och hade vänner över hela Europa. Till ärkebiskop valdes han med minsta möjliga marginal. Som teolog var han alltför liberal för kyrkans konservativa krafter. Vid den här tiden var Svenska kyrkan väldigt bakåtvänd medan Söderblom hade blicken framåt.
Men så kom kriget och allt raserades på en vecka. Eftersom många kyrkor i Europa fortfarande var statskyrkor kom de att välja sida i kriget. Band bröts och kyrkorna i Tyskland, England och Frankrike blev fiender.
– Mitt i detta stod Nathan Söderblom och fortsatte att hålla kontakt med sina gamla vänner.
Jonas Jonson säger att man inte kan förstå den ekumeniska rörelsen, grundad av Nathan Söderblom, utan första världskriget.
– Det var en fruktansvärt motig tid, men Söderblom satte sig i sinnet att arbeta för fred via kyrkan. Han skrev brev på brev och hade en ofattbart omfattande korrespondens.
Det tog tio års hårt arbete, men 1925 hölls det första stora ekumeniska mötet i Stockholm. Mer än 700 kyrkoledare från hela världen deltog i det som så småningom skulle bli Kyrkornas världsråd.
Samtidigt fortsatte Nathan Söderblom oförtrutet att publicera böcker. 1921 invaldes han i Svenska akademin. Året före sin död tilldelades han Nobels fredspris för sitt ekumeniska arbete.
Jonas Jonson har haft Nathan Söderblom som följeslagare i nästan tre år under arbetet med boken.
Vad har han betytt för sig?
– Han har alltid funnits i min värld eftersom jag under hela mitt liv arbetat med ekumeniska frågor. I många avseenden är han mångtydig och problematisk, men man måste läsa honom i hans sammanhang, tiden för första världskriget - då framstår han som mycket djärv. Han drog sig inte för att lägga sig i inrikespolitiska frågor och drev i princip sin egen utrikespolitik. Frågorna om solidaritet, rättvisa och fred drev han konsekvent under hela sitt liv och hade en fenomenal förmåga att gripa tillfället i flykten.
– Han var en verklig europé och långt före sin egen tid. Inte minst med sin
a tankar på ett förenat Europa.
Nathan Söderblom avled hastigt i juli 1931 bara 65 år gammal.
– Han var sjuklig och fick en första hjärtinfarkt redan 1923. Trots detta fortsatte han att arbeta intensivt och hade varenda minut intecknad.
När Jonas Jonson fick frågan om han kunde tänka sig att skriva en biografi över Nathan Söderblom hade varken han eller förläggaren någon tanke på att hundraårsjubileet av hans ärkebiskopsvigning var i åstundande.
– När vi insåg det fick jag en tydlig deadline.
Redan i våras var Jonas Jonson i USA och föreläste om sin bok och i helgen medverkar han vid firandet i Uppsala.