Barnläkaren och neonatalogenKatarina Strand Brodd, bosatt i Strängnäs, har doktorerat vid Uppsala universitet. Titeln på hennes avhandling är Delayed Development of Visuomotor Capacity in Very Preterm Infants, alltså försenad utveckling av visuomotorisk kapacitet hos mycket för tidigt födda barn.
Det är klinisk forskning Katarina Strand Brodd bedrivit – parallellt med sitt arbete som läkare – och förhoppningsvis kommer också många i Sörmland att få glädje av resultaten så småningom. Katarina har nämligen i dagarna tillträtt sitt jobb på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, som chef för nyföddhetsvården i Sörmland.
Vad är visuomotorisk kapacitet?
Mycket förenklat: för att kunna agera på rätt sätt utifrån vad ögonen uppfattar och hjärnan tolkar, behöver vi ha normal visuomotorisk kapacitet och för att kunna uppnå det som krävs för att ögonens mjuka följrörelser är normala.
Svårt avläsa ansiktsmimik
– Mjuka följrörelser är oerhört betydelsefulla, säger Katarina Strand Brodd. Fungerar de inte kan det vara mycket svårt att avläsa ansiktsmimik till exempel – avgörande i mänskliga relationer. Vi är ju konstant omgivna av rörelse i vårt samhälle och vi behöver göra korrekta bedömningar. Tänk på det när du ska korsa en trafikerad gata!
Barn som föds mycket för tidigt, mindre än 32 graviditetsveckor, löper stor risk att utveckla funktionsnedsättningar inom till exempel perception och koordination.
Avhandlingen visar att de mycket för tidigt födda barnen som grupp har en försenad visuomotorisk kapacitet jämfört med fullgångna barn.
– Om metoden kan visa vilka barn som får problem kan vi sätta in behandling och kanske förebygga också, säger Katarina Strand Brodd.
– Men det måste ske tidigt. Redan vid fyra månader är vår visuomotoriska kapacitet nästan fullt utvecklad.
”Känts meningsfullt”
Katarina Strand Brodd började forska i Uppsala år 2003.
Vad har varit roligt i forskningsarbetet?
– Det har hela tiden känts meningsfullt. Jag har genom åren träffat så mångaför tidigt födda barn med problem med till exempel koordination och koncentration och har ofta undrat varför de drabbats av detta.
– Att få kunskap har gjort mig lugn. Jag förstår hur vetenskap fungerar. Det känns bra att ha djupet i kunskapen och bredden i de dagliga diskussionerna på jobbet. Jag kanske kan säga att jag blivit positivt skeptisk. Sedan har det varit roligt med stipendier och stöd från olika håll. Det roligaste stipendiet för min del var det jag fick från Drottning Silvias jubileumsfond. Det gjorde mig glad!
Vad har varit svårt?
– Det jobbigaste har varit själva skrivandet. Att författa en vetenskaplig skrift på engelska. Statistiken har också krävt mycket. Så tycker jag att det varit en aning störande med protektionismen som finns inom vetenskapen. Det gynnar inte forskningen. Jag hoppas på mer samarbete mellan forskare. Det skulle vara roligt att utveckla ett samarbete mellan Eskilstuna och Uppsala till exempel.
– En annan svårighet är att det inte går att vara ledig. Jag har tänkt på det här ständigt – och jobbat 75 procent klinisktsamtidigt.
Vad har fått dig att ändå fortsätta?
– Jag har svårt att ge upp när jag ser att det ska gå! Så har jag haft en fantastisk huvudhandledare i min chef Uwe Ewald och stort stöd av min man Ove Strand. Familjeliv, forskning och jobb är inte lätt att kombinera, men med stöd går det!