Detta utspelade sig nämligen på den tiden då svartvita mottagare fortfarande var standard och bara en och annan teknikfreak skaffat färg-tv.
Det där är som ni förstår rätt länge sedan, men historien rinner ändå upp i bakhuvudet när jag i veckan läser om det senaste utfallet mot Mona Sahlin som kvinna.
För tyvärr verkar ju vissa herrar redaktörer fortfarande sitta kvar med huvudet där inne i den fyrkantiga burken och liksom se världen igenom en gammal använd nylonstrumpa.
Och så mycket kan jag väl säga, att är det så här nästa års valrörelse ska bedrivas så kommer jag att rösta på Mona Sahlin vilka frågor hon än får för sig att driva.
”Avskaffa studielånen och låt alla hyfsade jobb ärvas i rakt nedstigande led!” Ja, Mona.
”Inför proletariatets diktatur och gör Daniel Westling till ordförande i folkkommissariernas råd!” Visst, Mona.
Och jag lär inte bli ensam på det tåget ifall Grabbarna Grus har för avsikt att köra samma linje som den Dagens Nyheters politiske reporter Henrik Brors slog in på i veckan.
För han sitter uppenbarligen fortfarande fast därinne i nylonstrumpan.
”Analys” var hans utläggning ack så uppfodrande vinjetterad.
Den handlade om vad Mona Sahlin ska göra åt Socialdemokraternas opinionskris.
Så långt allt väl. Men sedan kommer det:
”Är lösningen att byta till ’mönstrade strumpbyxor’ eller att göra en politisk vänstersväng?”
Det spelar ingen roll att Henrik Brors tydligt talar om att han inte hittat på det där med strumpbyxorna själv utan plockat det från en bloggare som drivit sajten ”En glamourprinsessas dagbok”.
Det är ändå Brors och DN som legitimerar ämnet ”Mona och strumpbyxorna” genom att lyfta fram det i en av Sveriges största och vanligtvis seriösaste tidningar.
Att ta sig för pannan räcker inte i de här lägena. Man behöver en spyhink.
Fast egentligen är det sorg man känner.
Så här ser alltså villkoren fortfarande ut för kvinnor som engagerar sig i samhällsfrågor.
När som helst kan man få sina strumpbyxor upptryckta i plytet.
Det var väl ungefär vad Maud Olofsson också vittnade om när hon förra året i Agenda berättade om hur hon granskats från skorna upp till örhängena sedan hon blev partiledare.
Är det så här Mona och andra kvinnor ska mosas så lär det inte dröja förrän något nytt sorts Feministiskt initiativ står och lurar bakom riksdagen.
Den dan kan det vara för sent för Brors och andra att vakna upp och inse att det är dags att byta från Y-front till boxershorts. Eller åtminstone plocka bort nylonstrumporna som skymmer synfältet.