Men nu håller det på att blåsa upp storm i frågan. Naturvårdsverket utreder om det möjligen strider mot allemansrätten att ta betalt för preparerade skidspår.
Det finns inget prejudikat för vad man får och inte får ta betalt för och många menar att det är rättsvidrigt att ta ut avgifter för att anlägga skidspår.
I bland annat Funäsdalen och Orsa kostar det numera pengar att åka på längden och en del skidtyckare är griniga över att det finns företag som utnyttjar allemansrätten för att köra runt med spårmaskin och tjäna pengar.
Gratisivrarna menar att spårpreparerarna ska vara tacksamma över att någon alls vill besöka deras bondhålor och ödsla tid och flis på att fara runt i de uppspårade spåren. Undertonen är att vintergästerna ändå spenderar så stora summor på stugor, restaurangbesök och liftkort att de har rätt att kräva lite service i form av gratis längdåkning.
Greenfee-avgift för golf? Visst. Inträde i badhuset? Jodå. Pengar till spårmaskinen? Vet hut!
Visserligen visar Riksidrottsförbundets statistik att gamla utmattande gnetsporter som längdskidåkning och orientering är de idrotter som minskar mest, men i vår bild av oss själva är vi fortfarande ett folk i rakt nedstigande led fallna efter Gustav Vasa och när som helst benägna att spänna på oss laggarna och med stavar i nävarna ge oss ut i nederbörden. Mellan oss och denna i det närmaste ohejdbara drift får naturligtvis inga näriga avgifter stå i vägen.
Å andra sidan borde vi med denna grandiosa självbild inte alls hålla på och fjanta i färdigspårat. Det finns ju hur mycket annan natur som helst att skida runt i om man inte gillar avgiftsbelagt preparerat. Över stock och över sten är det fritt fram, faktiskt. Bara att knäppa på sig råttfällorna och ge sig ut i det vilda.
Att det kostar stora pengar att åka utför verkar däremot inte bekymra. När det gäller att bli släpad i lift, skjutsad i korg eller luftburen i gondol tycks det självklart att bara hosta upp och se glad ut.
Detta trots att faktiskt även utförsåkning skulle kunna vara gratis - förutsatt att man först iddes släpa sig uppför backen för egen maskin.
Konsekvensen bör vara att spårpreparerarna står strategiskt placerade i uppförsbackarna och tar ut en flåspeng just när längdåkarna kämpar på som mest med sick-sackande skidor i motlut. Alltmedan nedförsluten även framöver fredas från avgifter.
Fast just nu är hela frågan hypotetisk. November är varmare än någonsin och snön verkar dröja. Let it snow!
Att skida i ospårad snö
Det bästa i livet är gratis.Men, ja tack, jag betalar ändå gärna en avgift för att få glida fram i ett preparerat skidspår.Alla som någon gång själv försökt åka längdskidor i ospårad lössnö vet vad jag menar.Man kan väl lugnt säga att den där speciella känslan av att bli ett med elementet, i detta fall snön, och liksom osårbar flyta fram mellan träna - äts upp av snor, svett och snösjok för självspåraren.
Så jobbar vi med nyheter