– Jag kände mig skyldig både släkten och alla som arbetat här att dokumentera den tid som varit, säger bokens redaktör Anna-Sophia von Celsing.
Förra året sålde hon och hennes tre bröder Biby gård som funnits i släkten sedan 1780-talet.
Det var inget lätt beslut. Generation efter generation hade skött och vårdat byggnader och mark, möbler och textilier under århundradena - precis som det stipulerats i det så kallade fideikommisstestamentet daterat 1789.
– Vi hade insett att det inte skulle vara möjligt för oss fyra syskon att klara ett arvsskifte och behålla gården. Men så länge vår far, som enligt fideikommissavvecklingslagen var den siste fideikommissarien, levde så fortsatte allt som vanligt. När pappa sen gick bort vid 92 års ålder trädde lagen i kraft och arvsskifte genomfördes.
Anna-Sophia von Celsing säger att hennes far på ålderns höst bekymrade sig mycket över hur det skulle gå med gården.
– Och så en dag stod vi där, min bror Peter som drev köttproduktion och skötte allt utomhus - och jag som höll reda på det som fanns inomhus, samt två syskon boende på annat håll. Vi insåg att allt måste gås igenom - men vi blev helt överväldigade av hur oerhört mycket som gömde sig i kistor och garderober, på vinden och i uthusen.
Ett av de mest uppseendeväckande fynden var dokumenten som namnger de konstnärer som målat tavlorna i Bibys samling från Konstantinopel, det som numera är Istanbul.
Bröderna Gustaf och Ulric von Celsing verkade båda som diplomater vid den svenska beskickningen i Konstantinopel under 1700-talet. Inspirerade av sin far, som adlats efter att ha följt Karl XII till Poltava och därefter överlevt kalabaliken i Bender, lärde sig båda bröderna turkiska språket och fick goda kontakter med det osmanska hovet. När de så småningom flyttade hem till Sverige hade Gustaf och Ulric ett 100-tal landskapsmålningar, kostymbilder och porträtt med i bagaget, bilder som de låtit måla på beställning under sin tid i Konstantinopel. Konsten placerades på Biby herrgård i Gillberga som bröderna köpt in tillsammans med bland annat Fjellskäfte i Floda socken och Hälleforsnäs styckebruk utanför Flen. De kommande 200 åren sågs vyerna över Bosporen och sultanens palats mest som självklara inventarier där de hängde på väggarna i det gamla träslottet.
– Det var inte förrän konsthistorikerna någon gång runt 1980 började forska närmare om tavlornas ursprung som vi fick klart för oss hur unik samlingen är, säger Anna-Sophia von Celsing som minns hur hon som barn hoppade runt i turkiska salongens divaner, någon museistämning rådde inte bland de gamla konstskatterna.
Som ett resultat av forskningen kom år 2003 konstvetaren Karin Ådahl ut med boken "Minnet av Konstantinopel- den turkisk-osmanska 1700-talssamlingen på Biby" (Atlantis förlag)
När Anna-Sophia von Celsing och hennes bror Peter, som gick bort i december förra året, i samband med arvskiftet började gå igenom Bibys alla gömmor insåg hon rätt omgående att de måste ta hjälp med att katalogisera alla de böcker, brev och föremål som hennes förfäder omsorgsfullt bevarat.
Via vänner fick hon kontakt med Mats Rehnström som räknas som en av Sveriges främste bokantikvariathandlare, sedan länge specialiserad på äldre skrifter.
– Han slog genast fast att vi måste jobba systematiskt: "Nu börjar vi på vinden och slutar i källaren. Det kan dölja sig arkivhandlingar precis var som helst.".
Det gjorde det också. I ett skrymsle stod en väl förseglad koffert av sälskinn försedd med texten " Tillhör arkivet. Får ej öppnas samt aktas väl".
– Kistan hade två olika lås och vi letade förtvivlat efter nycklar som skulle kunna passa. Till slut tog min bror Peter fram en kofot och bröt helt sonika upp låsen.
Nu blev antikvarien helt eld och lågor, för i kofferten fanns bland många kartor och konsulsrapporter också daterade brev upprättade mellan bröderna Celsing och de konstnärer som anlitats för att måla människor och miljöer i 1770-talets Istanbul. Av dokumenten framgår att en av dem bodde och arbetade i åtminstone två år på svenska ambassaden i Konstantinopel. I gömmorna hittades också det handskrivna förarbetet till ett gigantiskt bokverk över det osmanska riket skrivet på 1700-talet av en av bröderna Celsings tolkar. Böckerna finns sedan länge i Uppsala, men utkastet hittades på Biby.
Svenska konsulatet i Istanbul ligger fortfarande i samma hus som på 1700-talet. Anna-Sophia von Celsing har varit där.
– Från övervåningen har man samma vy ut över Bosporen som för 200 år sedan, precis som på de målningar som hängde på Biby. - även om utsikten numera är skymd av höga hus.
Under arbetet med bouppteckningen kände Anna-Sophia von Celsing att hon på något sätt måste se till att rädda all den kulturhistoria som rymts under Bibys tak till eftervärlden.
– Jag skulle gråta blod om allt vi hittat bara glömdes bort.
Hon bestämde sig för att göra en bok och efter en del rundringande fick hon kontakt med konstvetaren Rebecka Millhagen Adelswärd som också tände på idén.
– Sen tog jag ett banklån för att kunna betala konstforskare, skribenter och fotograf. Nästa steg var att hitta ett förlag. Först var det trögt, det är ju ingen kioskvältare precis, men så fick jag tips om Langenskiöld som ger ut kulturböcker med stöd av olika stiftelser.
I nästan fyra år satte Anna-Sophia von Celsing av varenda ledig stund till boken. Eftersom hon i det civila delar sin tid mellan att vara läkare och ortopedkonsult på en vårdcentral och att doktorera i försäkringsmedicin så har det varit hektiska år.
Men nu är boken klar, Anna-Sophia har tid att fokusera på disputationen senare i år och kan lägga allt funderande om Bibys framtid bakom sig.
– Visst hade vi helst behållit gården och jag och mina bröder diskuterade olika alternativ i all oändlighet. Men vi lever i en annan tidsålder nu och fideikommisset är avvecklat i enlighet med avvecklingslagen.
Att utses till fideikommissarie var ett stort ansvar, påpekar Anna-Sophia von Celsing.
– Som fideikommissarie ägde man inte gården, däremot förväntades man förvalta den på bästa sätt och därefter lämna över den till nästa generations fideikommissarie, samtidigt som fideikommissariens syskon helt blev utan arv. Jag vet att det inte sällan var förknippat med stor vånda.
Diplomatbröderna Celsings unika samling av turkisk konst restaureras just nu i Qatar där den ska visas för internationell publik i ett helt nytt museum.
– Planen är att bygga upp en turkisk salong med Bibys som förlaga.