Tyvärr synkar inte killens utseende med vad guiden sedan berättar: Att paleontologerna som skärskådat skelettet kommit fram till att han var en liten tjockis. Vilket säger en del om vår tids syn på vad som drar folk. Fet Bockstensman = knalt med besökare. Magerlagd Bockstensman= knökfullt.
När krönikan väl publicerats fick jag ett mess: "Rekonstruktion - my ass. Bockisen är en avgjutning av en av mina gamla jobbarkompisar, numera antikvarie på Hallands länsmuseum, Johan Dahnberg".
Så hela snacket om hur den stilige silikonkillen tagits fram sedan röntgenläkare, plastikkirurger, skulptörer och modellmakare lagt sina djupa pannor i veck skulle alltså bara vara påhitt? Fake news? Lögn, förbannad dikt och trollfabriks-trolleri?
Googlar runt lite och det visar sig att en Johan Dahnberg faktiskt arbetade på Varbergs museum i samma veva som Bockstensmannen kom till. Och att han 2006 vann en look-a-like-tävling i Bockis-klassen.
Numera återfinns han som intendent på Hallands konstmuseum i Halmstad och blir inte särskilt förvånad när jag ringer upp. Han har länge gått sida vid sida med liket från Bockstens mosse.
– Jag har jobbat med inom museirörelsen i Halland sedan slutet av 1990-talet, bland annat på Varbergs fästning där jag emellanåt gestaltat Bockstensmannen, gått runt i hans kläder och berättat. Men 2003 började jag arbeta i Halmstad och hade ingen särskild anledning att fundera över Bockstensmannen.
Men så fick museet i Varberg pengar för att göra en kriminalteknisk rekonstruktion av Bockstensmannen. Experter av olika slag kopplades in och datan skickades till en modellmakare i Kalmar som började bygga upp Bockstensmannens ansikte utifrån de uppgifter som tagits fram.
– Museifolket i Varberg hade inget alls att göra med hur ansiktet skulpterades upp. Modellmakaren utgick från vad skelettet och skallen antydde i from av muskelfästen och annat.
När ansiktet var klart skickades hela huvudet till Varbergs museum där det packades upp under stort hemlighetsmakeri.
– Deras första reaktion när de öppnade lådan var: "Fasiken, det där är ju Johan". Jag fick ett mess: "Shit, vi har packat upp Bockstensmannen och han är lik dig".
När det sedan utlystes look-alike-tävling tyckte Johan Dahnberg inte att han kunde göra annat än att ställa upp. Självklart tog han hem förstapriset och sedan dess har han agerat Bockstensmannen igen, bland annat i den film som visas på utställningen på Varbergs fästning.
– Nu har det ju gått en del år, så numera är jag kanske mer lik honom än vad jag var 2006. Lite tröttare, lite slitnare och med kulmage, säger Johan Dahnberg som fått höra att även hans morfar ska ha haft drag av Bockstensmannen.
Kanske ligger ett släktskap djupt där nere i den halländska genbanken.
Varför tror du Bockstensmannen avbildas som han gör?
– Kanske för att han levde på medeltiden och det får oss att tänka på riddare, lite tjusigt och spännande så där. Men museipedagogik måste också anpassas efter den tid vi lever i. Vi i det moderna samhället är inte redo att ta till oss hur det verkligen såg ut i till exempel en bostad på medeltiden: Lukterna, lössen, lopporna, sjukdomarna. Allt är kompromisser när det gäller historia.
Skulle besökarna bli färre om Bockstensmannen framställdes som den tjockis han var?
– Det hade varit intressant att veta. Det finns ju faktiskt väldigt spännande små tjockisar också, tänk bara på Leif GW Persson.