– Klockan två väcktes vi av polis som knackade dörr för att fråga efter vittnen. Då var jag så trött att jag inte fattade vad som hände, och jag hade inget att bidra med, säger mannen.
– Jag hörde eller såg absolut ingenting av händelsen, tillägger han.
Två timmar senare vaknade han igen av att det fanns poliser i området.
– De sa bara att det ”hänt en grej”.
Hur ser du på incidenten?
– Det är jäkligt tråkigt. Jag känner familjen, det händer att vi stannar till på gatan och pratar med varandra. De har bott här längre än vad vi gjort.
En kvinna, bosatt i samma stadsdel, var vaken större delen av natten.
– Jag kan ha hört en smäll vid ett-tiden, men jag är osäker på den saken. En stund senare såg jag ambulanser och polis med hundar. Det var minst tre polisbilar, i början trodde jag nog inte att det var så pass allvarligt, säger hon.
– Sedan såg avspärrningarna och reportrar från någon tv-kanal. Det var mycket folk i omlopp.
Hur är känslan?
– Jo, man tänker: Vad är det som händer? Drabbades den här familjen av en slump? Jag vet inget om syftet, men det känns helt sjukt.
Är det lugnt annars i området?
– Jag kan bara minnas en incident på två år.
En annan man i området fick också besök av polis under natten.
– Men jag vet nog mindre än vad som står i tidningen. Jag följer det som skrivs och förstår att ni vill prata med människor här omkring, säger han. Det känns inte så bekvämt att tala om det här.
Märkte du av attentatet?
– Nej, ingenting.
Har polisen återkommit till dig under dagen?
– Nej.
Hur känns det att en sån här sak inträffar i grannskapet?
– Olustigt, så klart.
[custom-embed script="PHNjcmlwdCBhc3luYyBkZWZlciB0eXBlPSJ0ZXh0L2phdmFzY3JpcHQiIHNyYz0iaHR0cHM6Ly9kZWxpdmVyeS55b3VwbGF5LnNlL2xvYWQuanM/aWQ9MTYxNDQ0IiBjbGFzcz0ieXAiIGRhdGEtY29uZmlnPSd7InBsYXllciI6InNwIiwiYWRkb25zIjoiMTEwIiwicGFydF9pZCI6MjE3MjUxLCJtdXRlIjp0cnVlLCJhdXRvcGxheSI6dHJ1ZSwiem9uZV9pZCI6MTY0MX0nPjwvc2NyaXB0Pg=="]