Upphovsmannen bara skrattar när jag frågar om vad timpenningen för den som lägger ned så mycket tålamod, engagemang och kärlek på att skapa vackra böcker.
Arne Nilsson är en av Sveriges främsta bokbindare, en autodidakt som lockades med på en kvällskurs i bokbinderi och blev fast för livet.
– Det var min chef, jag jobbade inom tillverkningsindustrin då, som drog med mig på kursen. Vi var sju som tog lektioner för en gammal major, men när kursen var slut var det bara jag som fortsatte.
Det var något med pillet och knåpet och framförallt något med själva böckerna som gjorde att Arne Nilsson bara inte kunde låta bli.
– Jag har alltid varit intresserad av böcker, läst och köpt sådant jag tyckt om. Sedan bidrog det förstås att jag bytte jobb och hamnade i en övernattningslägenhet i Borås. Det hade blivit långsamma kvällar utan familjen om jag inte hade haft mitt binderi.
Ända fram till förra sekelskiftet var bokbinderi ett rent hantverk. Numera binds dock de flesta böcker maskinellt och få behärskar längre konsten att bygga bok helt för hand.
För Arne Nilsson startar impulsen till en vacker bokbindning ofta med att han springer på en häftad bok på något antikvariat.
– Det var så jag kom in på Strindberg. Jag hittade ett par häftade volymer i originalutgåva och sedan blev jag fast på Strindberg, köpte det mesta jag kom över och började samla.
Totalt finns 130 böcker originalutgåvor av Strindbergböcker. Arne har fått tag i 119 av dem.
– Jag läste en hel del av dem, åtminstone de mer lättillgängliga, som "Hemsöborna", "Skärgårdsliv" och "Röda rummet". Det är fantastiska böcker. Men dramatiken, nej den orkade jag inte med.
Efterhand blev Arne Nilsson ändå så inläst på nationalskalden att han skrev boken "August Strindberg. Korta inblickar i hans liv och författarskap".
– Ja, hela 90-talet blev det nästan uteslutande Strindberg för min del. Men mitt största intresse låg hela tiden i att göra vackra bindningar av de häftade originalen.
Hur gör man då?
Arne beskriver en tidskrävande procedur som inleds med att bokpärmarna plockas bort och trådarna som håller ihop bokbladen skärs upp. Därefter tillverkas försättsbladen innan det är dags att återigen häfta ihop boken.
Häfta betyder här i princip att sy.
– Ja, arbetet görs med nål och linnetråd.
Nästa moment är att göra pärmarna och därefter klä dem. Det är här kommer Arne Nilssons enträgenhet kombinerad med hans konstnärliga ådra kommer till sin verkliga rätt.
– Jo, det tar ju en stund att skära till alla de små skinnbitar som behövdes till exempel till boken om Harriet Ebeling, säger Arne Nilsson och berättar sedan om den gång materialet inte ville samma sak som han själv.
– Tanken var att göra pärmar av glas till en bok om glaskonstnären Åsa Brandt. Men de envisades med att spricka, så det projektet lade jag ned.
Trots att bokbindaren fyller 77 i år jobbar han för fullt i sin verkstad, en friggebod intill bostadsrätten i Hässleholm där han bor. Senaste arbetet var att restaurera bokband från 1700- talet.