Så lerigt kanske det inte behöver bli, och så många traktorer lär inte stå parkerade nedanför slottet. Men tv-bönder blir det gott om, både singlar och numera gängade, när "Bonde söker fru" fyller tio år och tv-kanal och produktionsbolag firar det med stor bondefest. Inbjudna är också alla tittare som följt de hittills 36 kärlekstörstande lantbrukarnas vedermödor bland uppvaktande beundrare/beundrarinnor.
Valet av plats för kalaset var enkelt. Klart bönderna ska möta sina fans vid Sundbyholms slott, som ju stått värd för de första dejtavsnitten under alla säsonger utom två.
Mia Stalin är producent för programmet sedan två år och tillhörde dessförinnan teamet som befann sig ute på gårdarna under inspelningsveckorna. Hon hävdar bestämt att hon har Sveriges klart roligaste jobb.
– Du vet, jag bara dör inombords när jag tänker på programmet. Jag ääälskar Bonde söker fru utbrister hon innan jag ens hunnit börja ställa frågor.
Men vari ligger hemligheten, varför har programmet blivit en sådan publiksuccé och vad är det som gör det så tittarvänligt?
– Jag är väldigt svag för reality-tv i allmänhet, men det här programmet är verkligen på riktigt. Det är reality med klass, deltagarna och ämnet behandlas varsamt och med respekt. Och som tittare påverkas du av den äkta miljön. Det är djur, sommarhagar och vackra gårdar.
– Det här är ju en yrkeskategori som har fullt upp med att försörja sig, de hinner inte med sig själva. De bor ofta lite ödsligt, har ett litet umgänge och fixar inte, med de arbetsdagar de har år ut och år in, att hinna träffa nya människor att bli förälskade i.
Desto mer rörande är det ju att följa programmen och se hur det verkligen slår till ibland, menar producenten.
– Jag har stått bakom många tallar och gråtit, så rörd har jag blivit därute på gårdarna, erkänner hon och garanterar att tv-teamet lämnar de förälskade paren ensamma ibland så att de hinner känna efter i lugn och ro.
– Det är ju en väldigt extrem situation. Vad normala par upptäcker hos varandra över kanske ett halvår måste våra klara ut på ett par veckor. Är det här något vi vågar satsa på? Är det en äkta förälskelse eller önskar vi bara att det är så?
Genom åren har det blivit lika många Bondebebisar som det i år blir säsonger, och bröllopsklockorna har klämtat ungefär lika många gånger, senast i lördags när Peter och Helene från 2014 gifte sig.
– Det är så underbart att se att de bönder vi väljer att följa med kamerorna verkligen går in för uppgiften. Men har man längtat så länge efter kärlek då tar man nog chansen när man väl får den. Sen kan förstås kärleken ta slut också, så är ju livet.
Mia Stalin har självklart personliga favoriter från åren med programmet. Den mest oförglömliga karaktären var enligt henne andra säsongens Fredrik Karlsson, den unge grisbonden från Laholm, med liten eller ingen erfarenhet av kvinnor.
– Jag minns att jag tänkte; "Herregud, hur ska det här gå?". Han tyckte nog att jag som intervjuande reporter ställde jobbiga frågor, men jag gav honom råd och tips och hjälpte honom att tänka efter och våga ta initiativ.
Det blev några oförglömliga scener hemma hos Fredrik. Som när han skulle bjuda sina två finaltjejer på middag och inte hittade några tändstickor att tända ljusen på bordet med, och hur han först försökte med cigarettändaren i bilen och sen med glödtändaren i traktorn och frustrerad sprang fram och tillbaka och försökte få med sig så pass mycket glöd till bordet att ljusen kunde tändas. Efter en lång stund kom han på att det låg tändstickor i ett köksskåp han glömt titta i.
– Fredrik hade det största hjärtat, man önskade honom bara allt gott. Och tänk, på söndag kommer han med sin fru och deras nyfödda bebis.
Ett kärlekspar ingen kan glömma är Anders och Isabel, också de från säsong två. Redan när de möttes på Sundbyholms slott hände det grejer.
– Jag låg under sängen på deras speeddate när allt liksom bara stannade av. Att följa deras kärlekshistoria var bland det största jag varit med om. I dag är de gifta och har tre barn, och också de kommer på söndag. Sammanlagt kan man träffa ett 30-tal av våra alla deltagare på festen.
Tanken är att publiken och bönderna på söndag ska mingla runt, att fansen ska ställa frågor till sina favoriter - eller be programledaren Linda Lindorff att framföra dem - och så ska alltsammans spelas in.
– Vill du vara med på tv framåt jul, sök upp någon av oss som jobbar med produktionen så filmar vi ditt möte med Linda och med bönderna.
Om höstens omgång kan Mia Stalin avslöja så mycket som att den blir oväntad.
– Säsongen blir lika bra som de tidigare, men det händer oväntade och dramatiska saker.
Finns det alltså singelbönder kvar ute i landet? Som vill vara med på tv?
– Oh ja, vi har konstant några hundra sökande varje år, antingen anmäler de sig själva eller så får vi tips från vänner och bekanta. Vissa säger nej på en gång när vi frågar men vår personal börjar alltid med att träffa 50-60 potentiella deltagare innan vi efter en lång process till slut väljer ut de åtta deltagarna som ska utgöra en bra mix av åldrar, historier, personligheter. Synd att så få kvinnliga bönder söker, men de utgör ju en betydligt mindre grupp.
– Jag skulle kunna fortsätta producera "Bonde söker fru" i all evighet, intygar Mia Stalin, att leta efter kärleken blir väl aldrig omodernt?